Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Östgötar hemma från Afghanistan

Från öknen och bergen i Afghanistan hem till fru och barn i Enköping. Tobias, 30, från Söderköping, yrkesofficer på uppdrag utomlands tillsammans med kamraten Marcus, från Norrköping, är tillfälligt hemma för att fira nyår.

Fast i leran. Vägarna består oftast av två spår i marken.

Fast i leran. Vägarna består oftast av två spår i marken.

Foto: Fotograf saknas!

NORRKÖPING2007-12-31 03:00
Susanna Beskow Norgren
Tobias, som av säkerhetsskäl inte vill ha sitt efternamn i tidningen, kom till Arlanda i lördags efter att ha varit i Afghanistan sedan i oktober. I Enköping väntade hustrun Linda, också hon yrkesmilitär, och deras tvååriga dotter. Han lämnade ett Afghanistan där det är mer snö i bergen än i det gröna Sverige. Han beskriver en storslagen natur, med mycket öken och en hög bergskedja, med en höjd på 6 000 meter. - Det är vackert på håll, säger Tobias. Det är inte fullt lika vackert när man kör fast i sanden med bilen, eller när man kommer närmare de fattiga, smutsiga byarna, med sopor utanför husen. - Jag var förberedd på att det skulle vara fattigt, men inte att det var så väldigt fattigt, säger han. Samtidigt är gästfriheten slående, berättar han, överallt blir man inbjuden på te eller mat. Han brukar försöka undvika att tacka ja till mat, eftersom soppan med fårkött kan vara den sista mat familjen har. Trygghet
Tobias och Marcus, som gjorde lumpen tillsammans, utbildade sig samtidigt vid officershögskolan och nu båda arbetar vid ledningsregementet i Enköping, tillhör under sina sex-sju månader i Afghanistan ISAF, International Security Assistance Force, en internationell styrka med FN-mandat. 300 svenskar finns i Afghanistan. - Vi är där nere inbjudna av den afghanska regeringen för att stötta dem och det afghanska folket och skapa säkerhet i landet så de kan få igång ett fungerande samhälle, berättar Tobias på telefon från Enköping. Huvudcampen ligger i Masar-e Shariff. Tobias bor i ett "provincial office" i staden Sheberghan. Sprängladdningar
Det finns inga vägar, förutom en ringled, som är asfalterad. I övrigt är det mest två spår i marken att följa. Just nu, under vintern, är det blött och geggigt. I oktober var det 30 grader varmt i skuggan. Nu är det minusgrader på natten och som högst tio grader varmt på dagen. På frågan om det är farligt, om han är rädd, svarar Tobias att nej, det är förhållandevis lugnt i deras område. Men det förekommer sprängladdningar. - Det största hotet mot oss är minor som försetts med en tändanordning och utlöses med fjärrkontroll. De kan ligga på vägar, gömda i en skottkärra eller i sanden. Kosovo tidigare
FÖ: Det gäller att vara vaksam? - Ja, absolut. Man måste hela tiden vara på helspänn och observant på sådant som är annorlunda, som att barnen som brukar komma ut och vinka i en by plötsligt inte gör det, säger Tobias. Tobias återvänder till Afghanistan den 10 januari. I maj är tjänstgöringsperioden slut. Han har tidigare varit på uppdrag i Kosovo, år 2002. Nyårsönskning
- Man märker när man kommer hem hur lyckligt lottad man är, säger Tobias som helst inte vill åka ifrån sin lilla dotter. - Samtidigt vill man testa den utbildning man fått och se hur den fungerar i ett skarpt läge, säger han. Dessutom ökar utlandsuppdragen inom försvarsmakten. Det tredje skälet till att åka är att man vill försöka hjälpa befolkningen i landet, på plats, istället för att skänka pengar till någon organisation, säger Tobias. FÖ: Vad önskar du av det nya året? - Att de här hemma ska ha det bra. Och att alla kommer hem levande från Afghanistan.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping