Om utanförskap och ensamhet
Biblioteksteatern i Norrköping hade i onsdags kväll besök av författaren Astrid Trotzig. Hon är adopterad från Korea och en röd tråd bestående av utanförskap och ensamhet präglar hennes böcker.
Astrid Trotzig berättar mycket levande om sin senaste bok. FOTO: OLA AXMAN
Foto: Fotograf saknas!
Huvudpersonen har inget namn. Han är bara "berättaren". Denne bor i ett flerfamiljshus där de flesta äger sina lägenheter. Men där finns också en och annan som bara hyr. Genom det upplägget har Trotzig skapat en medveten konflikt. "Vi som äger" kontra "vanliga" hyresgäster. Det finns två hyresgäster i huset som får stor betydelse för berättaren. Den ene är en engelsk, svart man som blir utsatt för trakasserier i huset. Den andra är en vit, svensk kvinna som är inflyttad från landet. Dessa karaktärer präglas av både utanförskap och ensamhet. Utanförskap, ensamhet och främlingskap är något som finns med i alla Trotzigs böcker.
- Jag är inte psykiskt sjuk. Jag är inte schizofren, men jag hör röster när jag skriver. Karaktärerna pratar till mig, säger Trotzig och ler.
Hon berättar vidare att hon försökt föreställa sig berättaren som en verklig individ för att lära känna honom. I början gillade hon honom jätte mycket men när han började säga saker som genomsyrades av fördomar tyckte hon inte alls om honom. Efter ett tag förstod hon att berättaren är som alla andra människor. Fördomsfull av olika anledningar, ibland befogade, ibland utan grund. Genom detta har hon försökt påverka läsaren att reflektera över sina egna brister.
Reflektioner
Genom sina böcker vill Astrid Trotzig väcka tankar, frågor och reflektioner över läsarens egen roll i samhället. Under sin research för "Främmande i detta land" upptäckte Trotzig att det är svårt att juridiskt bevisa etnisk diskriminering. Det ville hon visa läsaren. Hon hittade också mycket annat som har med rädsla och invandrarfientlighet i Sverige att göra. Därför finns det faktasidor i boken som löper parallellt med den fiktiva historien.
På framsidan till "Främmande i detta land" finns ett uppstoppat lejon.
- Konservatorn hade ingen aning om vad ett lejon är. Det ser mer ut som en dräglande hund, säger Trotzig.
Anledningen till den mystiska framsidesbilden, är att lejonet, enligt Trotzig, skildrar hur det är att vara invandrare i Sverige.
Astrid Trotzig drar ofta paralleller mellan sitt eget liv och sina karaktärers. Hon berättar uppriktigt och lättsamt om sina egna upplevelser och förklarar hur hon använder sig av dessa när hon skriver. Åhörarna fängslas av hennes lättsamma sätt och titt som tätt hörs spridda skratt i publiken.
- Jag tror inte att jag kan ändra världen. Men jag är övertygad om att ord är makt och att människor tar åt sig det dom läser.
Så jobbar vi med nyheter