Hälften av landets arbetare har inte gjort en semesterresa på minst en vecka det senaste året. Bland tjänstemännen har 67 procent åkt på semester, enligt en färsk rapport som LO tagit fram om semestervanor 2010.
- Det är viktigt att visa upp de ökade klasskillnaderna och hur de framträder inom alla områden. Så här tydliga skillnader i semestervanor mellan arbetare och tjänstemän har vi inte sett sedan krisen på 1990- talet, säger Mats Larsson, författare till rapporten och utredare vid arbetslivsenheten på LO.
"Arbetslösa"
- Vi tyckte oss se en mer utjämnande tendens 2005. Då hade fler låginkomsttagare råd att åka utomlands till följd av lågprisflygbolagens genombrott, säger Mats Larsson.
Enligt Mats Larsson finns flera orsaker till skillnaderna mellan arbetares och tjänstemäns semestervanor.
- Många arbetare blev arbetslösa när finanskrisen slog till. Andra fick gå ned i tid eller fick sämre löner. Krisen drabbade inte tjänstemannasektorn på samma vis, säger han.
"Fler stannar hemma"
Bakom siffrorna döljer sig barnen till arbetslösa föräldrar eller föräldrar med låg inkomst. Allt färre barn har råd att åka på semester eller spendera sommarlovet någon annanstans.
Detta är något som märks på fritidsgårdarna i Norrköping. De senaste åren har många av gårdarna utökat öppettiderna under sommarloven. Även utbudet av aktiviteter har breddats.
"Inte råd att åka"
- Fler barn och ungdomar stannar hemma på sommarlovet än tidigare. Eftersom vår verksamhet är behovsstyrd så håller vi öppet hela sommaren. Förr i tiden kunde vi ha stängt i juli, så är det inte längre, säger Gunilla Rutgel, fritidsledare på Frinavet i Navestad.
Fler barn och ungdomar följer också med på fler aktiviteter som anordnas av gårdarna än tidigare.
- Det handlar inte bara om att ungarna inte har råd att åka på semester - de flesta barnen har inte ens råd att åka på utflykter. Idag har vi till exempel ordnat så att fyra fritidsgårdar tillsammans gjort en utflykt till Kolmården. Vi har två fullastade bussar med 79 ungar med oss i åldrarna tio till tolv år - det säger en hel del, säger Gunilla Rutgel.
Juan Villalobos och Daniel Edvardsson, båda fritidsledare på Frinavet, håller på och förbereder kvällens aktiviteter vid Ensjön.
- Jag kommer ihåg när jag själv var liten och kom tillbaka från sommarlovet. Då brukade fröken samla ihop oss och fråga vad vi gjort. Det funkade eftersom de flesta hade varit någonstans eller gjort saker, så är det inte idag, säger Juan Villalobos.
Viktig verksamhet
Några ungdomar som kommer in på fritidsgården berättar att de också upplevt att klyftorna ökat.
- Jag har aldrig varit utomlands. Min mamma är ensamstående och arbetar som timanställd inom vården, vi har inte råd att göra saker på sommaren - dessutom måste hon jobba när de andra är på semester, säger en flicka på 15 år.
En pojke i samma ålder berättar att han ska åka på semester, men att många av hans vänner inte har råd därför att deras föräldrar är arbetslösa.
Både Juan och Daniel är övertygade om att fritidsgårdens verksamhet är viktig eftersom den fungerar som ett utjämnande komplement.
- Nästa vecka fixar vi en fotbollskola för de som inte har råd att vara med på Stadium Sports Camp. Det kostar fem kronor för ungarna att delta till skillnad mot Sports Camp som kostar flera tusen kronor, säger Juan Villalobos.