"Obehöriga" - men med djupa kunskaper i många ämnen

- Obehörig, i massmedierna låter det som ett skällsord, säger Pernilla Pusa som undervisar i svenska, engelska och franska och nu inleder sitt femte år som lärare på Djäkneparksskolan.
- Men behörighet är ju å andra sidan bara något bra, och de med lärarexamen har också sin stolthet över den. Det förstår jag, säger Pernilla.
Som redovisades häromdagen har kommunen 88 lärare som "saknar pedagogisk utbildning". Gemensamt för de obehöriga lärarna är också just detta; sedan finns det de, som har hur mycket ämneskunnande och erfarenhet som helst. (Och, i och för sig, även de som inte har det, skräckexempel kan alltid letas upp.)
- På Djäkneparksskolan hjälps alla åt, säger Christian. Man frågar de behöriga lärarna så mycket man vill, och de frågar också oss om saker. Men naturligtvis skulle man ha jättesvårt som obehörig, om man inte fick hjälp.

Snart civilekonom
Han är själv, sannerligen, inte "plockad från gatan". 24-årige Christian har läst fyra år på den internationella civilekonomutbildningen vid Linköpings universitet, har bara en termin kvar där. Under utbildningstiden började han också vikariera på Djäkneparksskolan och har det senaste läsåret jobbat på heltid.
- Vi obehöriga lärare har ju visat vårt intresse, vi har gått igenom anställningsintervjuer, det är klart att vi har något på fötterna.
Faktiskt så har han också varit elev här på skolan, han gick ut nian 1993. Att nu få gamla lärare till kolleger har bara varit kul. Christian undervisar i samhällsorientering och tyska, som han läst 40 poäng i. I hans utbildning har även pedagogik ingått, om än ej tillräckligt för formell lärarbehörighet.
- Men man lär sig ju med tiden en del om vilka knep man ska ha.

Fick mersmak
Pernilla Pusa, 34 har läst engelska upp till D-nivån (fyra terminer) på universitet, franska till B-nivån (två terminer), har bott i Frankrike i två omgångar. Och därtill har hon läst en del annat också.
Efter alla universitetsstudierna ville hon prova på att vara lärare. Det var hösten 1996, och hon fick då genast mersmak. På Djäkneparksskolan har hon nu varit allt sedan höstterminen 1997.
- Det har rullat på. Jag har hela tiden trivts i kollegiet, och jobbet är jättekul.
Nu har hon alltså flera års pedagogisk erfarenhet, dock inget akademiskt betyg i det ämnet. Hon upplever inte den bristen som något direkt problem, men visst vill hon läsa in pedagogiken också.

Kom inte med
- Självklart skulle jag vilja ha den i bagaget. Kommunen lovade också för några år sedan att vi skulle få läsa pedagogik på arbetstid. Jag anmälde mig till en kurs, men sedan drog de ner på platsantalet så att jag inte kom med.
Hon hoppas nu på någon ny liknande kurs. Eller kanske de tre terminers deltidsstudier i pedagogik som är på gång på vissa universitet (dock ej Linköpings), just för att ge obehöriga lärare den chansen.
- Det skulle vara mycket intressant, särskilt när man nu har så mycket praktisk erfarenhet.
De obehöriga lärarna har sämre ingångslön än de behöriga, och sämre löneutveckling. De har också en allmänt osäker situation, där få av dem kan blicka mer än en termin framåt.

Borde satsa mer
Pernilla och Christian är ense om, att kommunen borde satsa mer på sina obehöriga lärare. För många av dem är det ju heller inte mycket som fattas för full behörighet.
- Vi som redan är på skolorna, vi vill ju gärna vara kvar, säger Pernilla. Det kommer ju också att bli stora pensionsavgångar, och många är redan förtidspensionerade eller långtidssjukskrivna. Här har kommunen ett stort ansvar.
- Vi har ju visat vårt intresse för yrket, säger Christian. Det måste ju också vara lättare att få dem, som redan är på skolorna, att satsa på läraryrket. Men under hela den tid jag varit här har jag inte fått någon information från kommunen om, hur jag skulle kunna läsa in pedagogiken.
- Efter examen tjänar jag 5-10.000 mer i månaden som civilekonom, så antagligen kommer jag väl sakta att glida iväg härifrån. Även om jag tycker det är jättekul att vara lärare, och särskilt då här på Djäknepark. Men får vi obehöriga stöd, så är förstås chansen att vi stannar kvar större, säger Christian.

Minst erfaren
Anton Lundkvist, 20 är den minst erfarne av de tre. Han började på Djäkneparksskolan så sent som i måndags och ska i dag onsdag ta emot den åttondeklass, som han är en av de två mentorerna för.
- Och jag tror det ska gå bra. Jag kan inte säga att jag är jättenervös.
Liksom Pernilla ska han undervisa i svenska, engelska och franska.
- Franska läste jag på gymnasiet, och jag har också gått ett år i skola i Frankrike. Så nog borde jag kunna lära nybörjare franska.
Men hur gör man, när man bara kommer så där till en skola? Och hux flux då också ska börja undervisa.
- Man är ju inte helt själv, man får handledning, man ingår i ett arbetslag. Man får hjälp med både planering och annat, som kan vara nytt för en, säger Anton lugnt.

Sju år i Afrika
Han kände att han ville jobba ett tag efter gymnasiet, som han gick ut i våras, och sökte då som både lärare och fritidsledare. Han är intresserad av språk och har bott mycket utomlands under uppväxten, sju år i Afrika bland annat. Efter höstterminen, som det här vikariatet avser, kanske han börjar studera biokemi. Några planer på "den klassiska lärarrollen" har han dock inte.
- Men undervisning i någon form kommer jag nog att hålla på med i framtiden.

Information till våra läsare

"Obehöriga" - men med djupa kunskaper i många ämnen