På Facebook finns sidan ”Kålle är vår kandidat”. Sidan startades ursprungligen för att lansera Kålle som kandidat till uppdraget som ordförande för Socialdemokraterna. När det jobbet gick till Håkan Juholt så tog Kålles fanclub nya kreativa tag. ”Kålle är vår kandidat” är numera en Facebooksida som samlar stöd för att Kålle ska bli ordförande i LO.
I går slog jag mig ner en stund för att lyssna på Ekots Lördagsintervju. Gäst hos Tomas Ramberg var Karl-Petter ”Kålle” Thorwaldsson. Intervjun nådde väl inte upp till några hänryckande höjder. Men håll med om att det är svårt att låta bli att gilla en person som siktar på ett höjdaruppdrag och som säger så här i finaste riksradion: ” Jag är i en process att ändra mig härvid och det du säger nu låter bättre än det jag tänkte själv förut. Jag tror faktiskt att jag har tänkt fel i hela mitt liv innan jag kom hit idag, jag tror att det här är en bättre väg att gå”.
Thorwaldssons plötsliga omvändelse gällde bästa sättet att utse fackliga ledare. Först hävdade Thorwaldsson att han tillhörde den ”gamla stammen” som gillade att ledare utsågs genom hemliga förhandlingar mellan olika interna intressegrupper. När programledaren Tomas Ramberg ifrågasatte denna hållning utifrån demokratiska ideal så kom Thorwaldssons tvärvändning.
Vackert så förstås. Rollen som förespråkare för den gamla slutna modellen är inte kompatibel med hans roll som öppen kandidat i det kommande valet av LO-ordförande. Det kändes som om Thorwaldsson under radiointervjun plötsligt insåg att han inte kunde hålla sig med en teori som har så klen överensstämmelse med hans praktik. Verkligheten går före kartan. Karl-Petter utmanar fackliga traditioner genom att i praktisk handling träda fram i offentligheten som en villig och intresserad kandidat. Ur ett skrivbordskonstruerat röstmaximeringsperspektiv kanske det är optimalt att den utmanande praktiken balanseras av en konservativ och slutenhetspredikande teori. I det verkliga livet är det emellertid omöjligt att stå för dessa båda linjer samtidigt och på samma gång.
Karl-Petter Thorwaldsson gjorde intryck som SSU-ordförande en gång i tiden. Han är vad jag förstår omtyckt och populär som ordförande för studieförbundet ABF. Fackförbundet IF Metall lär också uppskatta Thorwaldsson. Annars skulle Metallarna knappast nominerat honom som ny LO-ordförande.
Vad vill då Thorwaldsson göra om han blir vald till ordförande? Lördagsintervjun gav i vart fall ett tvärsäkert svar. Den nära fackligpolitiska samverkan med Socialdemokraterna ska fortsätta. Denna närhet till och öppna samverkan med ett politiskt parti har varit oerhört framgångsrik under de gångna hundra åren, sa Thorwaldsson. Det har den säkert varit – framförallt under 1950- och 60-talen; de rekordår då Sverige gick från positionen halvtaskig industristat och till en produktiv Modellstat med internationell lyskraft. Karl-Petter hade märkbart svårt att nämna några nutida exempel på att LO: s medlemmar har haft stora fördelar av alliansen mellan LO och S. En färsk opinionsundersökning som publicerats i LO-tidningen visar att även LO: s medlemmar har svårt att hitta stora fördelar med det fackligpolitiska samarbetet. Bara 30 procent av medlemmarna tycker att LO endast ska samarbeta med Socialdemokraterna. Thorwaldsson bluddrade lite hit och dit när han ombads att förhålla sig till LO-tidningens opinionsundersökning. Inte så konstigt. Ute bland LO: s 1, 5 miljoner medlemmar är det ungefär lika vanligt att rösta på något annat politiskt parti som vad det är att rösta på S. På LO: s kongress där den nya ordföranden ska väljas har Socialdemokraterna däremot typ 99 procent av ombuden på sin sida. Onekligen ett svårt dilemma för en nytänkare som önskar bli vald.
Kanske är det så att utvecklingen måste tas steg för steg. Kanske är det klokt av Karl-Petter Thorwaldsson att så stenhårt surra sig vid det gamla. Men tämligen snart kommer LO att tvingas lyssna på sina medlemmar. Det är i längden demokratiskt och politiskt ohållbart med en ordning där en allt tunnare skara av S-fackliga personer bestämmer över huvudet på medlemmarna. Jag tror att Karl-Petter Thorwaldsson skulle kunna vara en ledare som starkt bidrar till att den LO-fackliga rörelsens modernisering och medlemsanpassning. Det är oroande att han gör bedömningen att enda chansen att bli vald är att knäböja för gamla ritualer.
Om Karl-Petter lyssnar igenom Lördagsintervjun några gånger så hoppas jag att han kommer fram till att ta ytterligare några steg framåt när det gäller det politiska samarbetet. Om han vill bli vald till LO-ordförande som en stark och lyskraftig kandidat så borde han säga något i stil med att ”LO är beredd att samarbeta med alla politiska partier där samarbetet gynnar våra medlemmar”. Då skulle han göra LO en stor tjänst.
Om inte, så tror jag att Kålles fanclub på Facebook får vara beredda till ytterligare nya tag vad det lider. ”Kålle är vår kandidat-sidan” kommer då att gälla valet till ordförande i PRO.