Nyfödda Miranda hittades i en låda i Kina
REJMYREI går fyllde Miranda Huanbai Berggren 1 år. När hon var nyfödd hittades hon i en låda utanför ett varuhus i Kina. Nu bor hon med sin mamma Ingela Berggren i Rejmyre.
Att vara singel är inte detsamma som att vara ensam. Varje dag får Miranda och mamma Ingela besök av vänner. Och lilla Miranda som fyllde ett år i går är ett riktigt energiknippe. FOTO: TITTI OLOVSSON
Foto:
- Jag har arbetat med att det här skulle bli verklighet så länge, så länge.
Det var i januari 2001 som hon tog steget och hörde av sig till socialförvaltningen för att anmäla sitt intresse för att få adoptera. Som ensamstående.
- Av olika anledningar har det blivit så att jag inte fått barn tidigare och tanken på adoption har nog funnits sedan jag var 16 år och en kompis till mig hade två adopterade syskon. Hon såg dem absolut som sina riktiga syskon.
Att adoptera barn är inte så ovanligt men att som ensamstående göra det är fotfarande rätt ovanligt. Men det går.
<b>Mycket pappersarbete</b>
- Det har varit otroligt mycket pappersarbete och jag har blivit utredd innan och utan. Under tre timmar blev jag utfrågad om allt från min politiska åsikt och inkomst till om jag verkligen inte var homosexuell, berättar Ingela.
Efter det första godkännandet, beslutade även socialnämnden att godkänna hennes ansökan och ansökan kom så småningom till Adoptionscentrum.
Under 2002 var det 25 familjer som skulle få adoptera barn från Kina varav en procent ensamstående och hela tiden oroade sig Ingela för att adoptionsreglerna skulle ändras. Det blev bråttom att få iväg alla papper i tid.
<b>Byråkratisk hjälpsamhet</b>
Ingela satte igång att beställa personbevis, något som egentligen tar några dagar.
- Men jag var tvungen att ha det på stört. När kvinnan på skattekontoret hörde hur desperat jag var frågade hon om jag skulle adoptera ett barn från Kina. Jag sa ja och då faxade hon beviset och jag hade det på en minut.
Det var nämligen så att alla papper måste vara i Kina innan ett bestämt datum annars skulle chansen till adoption gå förlorad.
Det var till och med så att en kvinna från Adoptionscentrum själv flög över med papperen så att de skulle komma fram i tid och inte hamna på avvägar.
- Det har varit otroligt mycket pappersarbete men alla har varit fantastiskt snälla och hjälpsamma. På försäkringskassan, på socialförvaltningen och på mitt jobb, säger Ingela.
<b>Kärnfamiljen</b>
- Ett tag var det starka debatter om rätten till adoption och kristdemokraterna med Alf Svensson i spetsen pratade högt om vikten av kärnfamiljen och om barns rättigheter till både en mamma och en pappa. Det var inte utan att jag undrade om jag gjorde rätt, säger Ingela.
Så började den långa väntan. Efter 14 månader kom ett telefonsamtal. Det var den andra veckan i februari 2003.
- De berättade att det fanns en flicka på ett barnhem som jag skulle få adoptera. De skickade ett papper med en läkarundersökning av Miranda och då var jag tvungen att bestämma mig för om det var det här barnet jag ville ha.
<b>I Kina</b>
Så kom då dagen när hon skulle resa till Kina för att hämta hem sin dotter.
- Vi var tolv familjer som skulle hämta våra barn från två provinser i Kina så vi möttes i Peking, berättar Ingela.
Från och med nu sköttes allt av Adoptionscentrum, alla papper som skulle skrivas på, vilket hotell de skulle bo på och vilka turistmål de skulle besöka.
De fick inte träffa sina barn på en gång utan först fick de bekanta sig lite med Peking och den kinesiska kulturen.
Ingela hade tagit med sin pappa och det visade sig vara en lyckträff.
- Mor- och farföräldrar värderas väldigt högt i Kina så min pappa blev nästan som hela gruppens morfar.
<b>Reflexkontroll</b>
Redan innan Ingela och de andra klev in på byrån där de för första gången skulle få träffa sina barn hördes det barnskrik, men när de kom in fick de vänta i ett annat rum tills deras och barnens namn ropades upp. Så möttes då för första gången mamma Ingela och lilla Miranda, eller Mao Huanbai som hon kallades då.
Det var nu hon definitivt måste bestämma sig för Miranda. För trots att läkarundersökningarna visade att det var ett fysiskt friskt barn så fanns det en risk för att det inte stämde.
- Kolla reflexerna! Det hade man sagt till mig från Adoptionscentrum att göra på en gång så jag knäppte hårt med fingrarna för att se om Miranda reagerade och det gjorde hon.
<b>Bearbetar i drömmen</b>
Det är vanligt att barnhemsbarnen inte är så utvecklade som andra barn i samma ålder är. De kanske inte har fått möjlighet att lära sig sitta, krypa och gå som barn som får utvecklas fritt. Även Miranda var lite sen med vissa saker.
- Hon hade svårt att sitta själv och kunde inte hålla saker i händerna utan tappade dem, berättar Ingela. Men en vecka med mamma har gjort underverk. Nu går nästan Miranda och allt vad hennes fingrar kommer i närheten av greppar hon tag i.
Nog har Ingelas liv förändrats alltid. Flera gånger varje natt är hon uppe för att titta till Miranda som börjar sova allt bättre men som fortfarande vill ha välling och som skriker i sömnen.
- Antagligen är det något som hon bearbetar i drömmarna för hon vaknar inte riktigt om jag hinner fram till henne och håller om henne, säger Ingela.
Så går dagarna med lek, kramar, mat och blöjbyten och i den takt som Miranda utvecklas lär det inte dröja särskilt länge innan vi får se ett nytillskott på dansscenen.
<b>Fortsätter dansa</b>
För även om Ingela ska vara mammaledig fram till jul så kommer hon att fortsätta med dansen och på träningarna kommer naturligtvis Miranda att vara med.
- Det är så fantastiskt härlig att hon är så livlig och nyfiken, säger Ingela.
Det är faktiskt svårt att tänka sig att Ingela skulle fått ett barn som inte är lika fullt av energi som hon själv. Ingela och Miranda kommer nog att hålla igång, om inte hela, så åtminstone halva Rejmyre.
Så jobbar vi med nyheter