Boken heter "Norrköping före grävskoporna. En berättelse om en stad som sedan länge försvunnit".
Willy Forsström har tidigare skrivit böcker om bland annat spårvägen i Norrköping, där han också jobbade i ett 40-tal år, som verkstadstekniker.
Men varför då denna bok om olika hus och miljöer i Norrköping?
– Jag tycker om att forska och skriva och att beskriva staden i en så här bilderbok har länge lockat mig. Nu har jag kunnat göra det med hjälp av flera olika fotografer, men framförallt har jag använt mig av Anna Österbergs suveränt fina diabilder och det känns väldigt bra.
Vem var då Anna Österberg?
.– Hon föddes i Uppland och familjen kom till Norrköping 1905. Hon utbildade sig till handarbetslärare och jobbade på kommunala mellanskolan. Och hon var också intresserad av stadens miljöer, årsringar, som man brukar säga. Hon gick ofta runt i stan med sin kamera under 1950- och 60-talen, innan det stora rivningsraseriet drabbade Norrköping.
– Anna var faster till Sleipnerprofilen Göran Österberg och när Anna dog, så donerade Göran de cirka 400 diabilderna i färg till föreningen Gamla Norrköping, där Anna var medlem.
Och det är därifrån du valt ut bilderna till boken?
– Ja, så boken är utgiven i samarbete mellan mig och föreningen Gamla Norrköping, både när det gäller rättigheterna till bildsamlingen och även ekonomiskt när det handlar om tryckkostnaden.
Hur känner du själv för det så kallade rivningsraseriet i Norrköping, då många gamla hus och hela kvarter försvann med hjälp av grävskopor?
– Jag anser att man borde sparat en del av de gamla hus, som revs på den tiden. Det fanns hus, som skulle ha kunnat sparats och renoverats, men istället rev man allt i många kvarter.
– Det var, enligt mig, klåfingriga och oförstående kommunalpolitiker, som verkade göra sitt bästa för att få bort allt gammalt i staden och man lyckades nästan helt med det uppdraget.
Känner man på bilderna igen många hus och miljöer, som är borta sedan länge?
– Om man är en äldre generation Norrköpingsbor, tror jag man kan känna igen en hel del miljöer, men för yngre läsare är det nog ganska svårt att orientera sig på en del bilder, eftersom cirka 90 procent av husen i boken är borta numera och de flesta rivningstomterna bebyggda med nya hus.
Men varför har du skrivit ganska långa bildtexter?
– Det är medvetet, för att få med så mycket fakta som möjligt, av det jag rotat fram under mina undersökningar och för att därigenom underlätta igenkännandet för läsarna.