Ett snyggt sätt att skicka en passning till sin historia och en av platserna som stod i centrum när allt en gång i tiden tog sin början.
Annars är det ett tämligen osentimentalt greatest hits-set som presenteras. Ja, i alla fall från gruppens sida. På publikplats håller nostalgin bokstavligen på att spränga lokalen när den stora publiken, där unga trängs med äldre, jublar över klassiker efter klassiker.
Det handlar om ”Barn av sommarnatten” lika gärna som ”Kungarna från Broadway”, ”Lilla Sophie” lika mycket som ”Kärlekens tunga”. Hela tiden med snyggt avvägda nyanser. Finstämd skönsång står sida vid sida med våldsamt gitarrgnissel på ett väldigt självklart sätt.
Till och med när Plura fullständigt verkar tappa texten och under några sekunder villrådigt stirrar på sina medmusikanter mitt under paradnumret ”Fulla för kärlekens skull” känns det helt okej. Spelningen lever och Eldkvarn gör allt annat än agerar på slentrian i sin gamla hemstad.
Det enda riktiga frågetecknet är egentligen varför gruppen fortsatt envisas med att lira genomsega och dessutom evighetslånga sömnpillret ”Blues för Bodil Malmsten”. Vilket är än mer märkligt med tanke på att urtjusiga bitar som ”Kommit hem” och ”Inget bra för mig själv” helt utelämnas. Där tror jag inte någon hade klagat över ett litet smidigt byte.
Att få in alla älskvärda låtar är så klart omöjligt och jag tycker ändå att Eldkvarn gör helt rätt som skippar några givna kort för att istället klämma in Cornelis ”Somliga går med trasiga skor” och Petters ”Logiskt” (ursprungligen ett samarbete med Säkert) som alla som kastat ett getöga på TV4-underhållningen ”Så mycket bättre” förstås är helt bekanta med. Det friskar upp mitt i all publikens nostalgi.
I närmare två timmar håller gruppen hov och när de slutligen lämnar efter att ha knutit ihop säcken med en intim version av ”Jag är det hjärta” syns inget annat än leenden i lokalen.
Eldkvarn segrade på hemmaplan ytterligare en gång.