De har, som de allra flesta, följt rapporteringen om flyktingkrisen i södra Europa. Bilderna på den döda lilla pojken var droppen för David Zingmark.
– Jag kände att jag behövde göra något. Jag har två små barn och när jag ser på dem, och att de får leva ett vanligt och bra liv, och de här barnen och deras föräldrar inte får det.... Jag kan inte beskriva med ord hur det känns, säger han.
Det här händer nu, i realtid. Beslutet togs i går kväll: det får bli en skoinsamling. I morse åkte David till jobbet, trots att han var tvungen att vara hemma och vabba med sonen, och satte upp lappar om sin insamling.
– Jag jobbar på Martin och Servera, ett stort företag och jag tänkte att det kan nog ge ganska mycket.
Han berättar att hans insamling togs emot väl av de kollegor han mötte i morse:
– De sade att det var positivt att jag gjorde det här. Jag är noga med att säga att jag inte gör det här för att få beröm eller så, utan för att jag känner så mycket för de här människorna.
Linda Voster jobbar på Sjöfartsverket och där pratar de varje morgon om räddningsinsatser som gjorts på svenskt vatten.
– Vi har känt oss maktlösa när vi ser vad som händer på Medelhavet. När jag såg på facebook att några kvinnor dragit igång "Vigörvadvikan", så frågade jag mina kollegor om vi skulle starta en sida här i Norrköping.
Sagt och gjort. Från och med måndag morgon kan alla komma till Sjöfartsverket och lämna in tält, sovsäckar, pressningar och liggunderlag. Eller det man nu vill skänka.
– Att vi valde just den inriktningen beror på att jag pratade med en insamlingsansvarig i Stockholm, som sade att det behövs sådana saker. Jag ser det som stans mission att göra det här! berättar Linda Voster.
Hon har märkt av en stor respons, både bland kollegor och "vanliga" Norrköpingsbor.
– Det är så himla stort engagemang, bara någon börjar så hänger alla på, och berättar var hennes eget engagemang kommer ifrån:
– Jag tro det är en slags förtvivlan som man går runt med. Jag vill använda min kreativitet till något gott. Min sambo och jag har engagerat oss i Invitationsdepartementet här i Norrköping, där vi kommit i kontakt med två killar från Syrien.
– De åkte också över Medelhavet. Det är så nära, fast så långt bort, säger hon.
När insamlingarna är klara kommer de insamlade sakerna att köras till Stockholm. Där tas de emot av "Vigörvadvikan" som sedan transporterar ner allt till den grekiska ön Lesbos. Där finns tusentals flyktingar som behöver hjälp.
– Man ska lämna in skorna på morgonen, men jag hinner åka upp innan jobbet, säger David.
Linda och hennes kollegor har fått låna såväl lokal som bilar och släp av Sjöfartsverket.
– Vi har bara fått positiva reaktioner från våra chefer. Nästa lördag kommer vi se till att grejerna kommer upp till Stockholm, säger hon.
David avslutar:
– Jag brukar säga att när planen körde in i World Trade Center 2001, då valde folk att hoppa från 400 meters höjd. Hur illa måste det inte ha sett ut där då, om man väljer det? Och hur illa är det om man som familj, med små barn, väljer att sätta sig i små fiskebåtar för att åka ut på Medelhavet?