"Norrköping kommer bli grymt"
Weeping Willows är bandet som trots envist musikaliskt sökande aldrig förlorat sin själ.Folkbladet snackade med Magnus Carlsson inför spelningen i Flygeln på lördag.- Norrköping kommer att bli grymt. Då har vi gjort några spelningar på raken så vi kommer att vara i full form, lovar Magnus Carlsson.
"Varje låt gör jag inlevelsefullt som möjligt, men mellan låtarna blir jag bortkommen", erkänner Magnus Carlsson i Weeping Willows. Bandet fr v Ola Nyström, Stefan Axelsen, Magnus Carlsson, Anders Hernestam och Niko Röhlke. Foto: Per Kristiansen
Foto:
Rösten i telefon är verbal, öppen och trevlig, men i recensioner beskrivs Weeping Willows frontfigur ofta som en blyg och tafatt scenperson.
- Ja, det står nästan alltid så. Det är bara för att vår musik är som den är. När vi spelar med Weeping Willows är nästan varje låt så monumental och storslagen att man blir helt slut. Vad fan ska man säga efter en låt som "So It?s Over"? Det finns inget att tillägga. Och man vill inte säga: "Mååår nii bra?". Det är skitkrångligt.
Magnus Carlsson berättar att han aldrig haft något planerat mellansnack, utan istället säger det han känner för stunden.
- Ibland kan jag säga helt sjuka grejer så de andra i bandet tittar på mig och undrar va´ fan jag säger. Bara för att man känner "alla tittar på mig, jag borde säga något nu".
- Jag är inte någon Ola Salo-typ som älskar scenen. Jag är ingen exhibitionist, ingen entertainer. Jag älskar bara att sjunga och är alltid spiknykter före konserten. Då blir man nervös på riktigt.
Uppskattar du själv mellansnack på konserter?
- Ja, när jag tittade på Kris Kristofferson för någon månad sedan pratade han rätt mycket mellan låtarna. "Den här låten skrev jag hemma hos Bryan Wilson" Det är intressanta anekdoter. Men att berätta om hur vi skrev "Blue and Alone" i replokalen blir inte så spännande
- Morrisseys låtar är allvarliga, men han kan skämta mellan låtarna. Men jag tillåts inte det. När jag har gjort det har recensenterna skrivit att jag försöker skoja till det, fast alla skrattat. Som svensk får man inte gå utanför sin lilla box. Jag måste hela tiden vara den deppige-personen.
Med nya nakna albumet "Fear and Love" har Weeping Willows gjort ett tvärt kast från rockigare "Precense" och hittat tillbaka till sin manliga känslighet.
- Vi brukar alltid vara nöjda med våra skivor. Men vi har aldrig fått så bra recensioner på en skiva. Det känns som vi gjort en väldigt bra skiva. Därför är det väldigt roligt att turnera. Turnén har också gått grymt bra. Publiken är fantastisk.
Hur påverkas du av medgången?
- I grunden har jag ganska dåligt självförtroende och det kommer alltid fram i tillspetsade situationer. För mig är det skitbra om det går bra, då blir jag en bättre person, ha ha.
Spelningen i Norrköping blir lång. Omkring tjugo låtar, med tonvikt på nya skivan. Men även låtar från tidigare skivor utlovas.
- Det finns alltid låtar som folk vill höra som "Broken Promise Land", "Blue and Alone", "Stairs" och "Touch me". De kör vi också.
- Ett tag spelade vi inte "Broken Promise Land" för vi var trötta på den. Då märkte vi att folk blev besvikna. Så nu kör vi den igen. Vi är ju väldigt stolta över den, men vissa låtar är så känsliga. Man måste göra dem rättvisa, de fungerar inte i alla sammanhang.
- Förut var hela vår grej att vi var så sorgliga, men det känns länge sedan. Vi har gått vidare. Fortfarande är det kärlek och relationer, men med mer ljus. Jag kan inte tänka mig att sjunga om något annat än kärlek. Vad skulle det vara... krig? Det är helt ointressant.
Senast Weeping Willows spelade i Norrköping var 2005 i Hörsalen efter släppet av "Singels Again". Men Magnus Carlsson är ganska ofta i stan.
- Nu var det ett tag sedan, men jag har varit en hel del i Norrköping och har goda vänner där. Jag gillar verkligen Norrköping. Många av mina kompisar i Stockholm kommer från Norrköping och har startat klubbar: Debaser, Tantogården, Dielselfabriken och Marie Leveau.
- Det är skitbra med de som startar något i Norrköping också, som Knickedick. Förut var Norrköping en stad alla band bara åkte förbi.
Weeping Willows är inne på sitt tionde år. Har ni haft några svackor i bandet?
- Nej, vi umgås inte utanför bandet. Alla har sina kompisar, familjer och andra musikaliska projekt. Därför blir det alltid kul när man ses. Vi gör alltid pauser, så varenda gång när vi gör en skiva står det om vår comeback.
- Det är viktigt för oss att göra skitbra skivor. Det är väl därför vi har varit förskonade från svackor. Även om vi bytt stil eller sound gör vi samma typ av låtar, och folk kommer tillbaka till konserterna.
Diskografi: "Broken promise land" (1997), "Endless night" (1999), "Into the light" (2001), "Presence" (2004) och "Singles again" (samling, 2005).