Norrköping i nöd på tröskeln till radions epok
Ett cykelgäng från IK Sleipner som detta år, 1922, ställt upp sig för avfärd i Idrottsparken. Bilden tillhör Stadsmuseet.
Foto: Fotograf saknas!
Bakom dessa osignerade artiklar tycker vi oss känna igen en viss, och sällsynt hedervärd, skribent. Nämligen Hugo E Wester, den trägne tidige Folkbladet-medarbetaren, vars rapporter samlar sig till ett fortlöpande socialreportage.
Detta var en nödtid, där krigsårens (1914-18) elände ännu inte hade lyfts av någon högkonjunktur. I en fattig arbetarstad i Norrköping, dominerad av den lågbetalda textilen, fick krisen starka genomslag.
Hårda öden
Invid Nya torget återfanns då Arbetsförmedlingen och De arbetslösas förening. Stackars människor hängde däromkring i hopplös väntan, många var arbetslösa sedan länge. Vi ska då också veta, att något arbetslöshetsunderstöd värt namnet knappast fanns.
"En och annan" - läser vi i ÖF:s artikel - "tycktes uthärda sitt hårda öde med frejdigt mod, men hos de flesta spåras tydligt att de tagit skada till både själ och kropp av lidandets långa tid".
En man stod där stirrande tomt framför sig. Medan en annan, en gammal krympling, ur rännstenen plockade upp resterna av ett bortslängt äpple. Som han begärligt bet i.
Hos De arbetslösas förening delades matvaror ut till nödställda familjer. Folk skämdes, när ÖF:s reporter dök upp därinne; de ville inte schavottera med sin skam. "Det blir potatis och sill och någonting mer i varje korg eller påse att stilla hungern med", läser vi hursomhelst.
Började bli kallt
En annan dag berättas om en arbetare som, tydligen med stadens godkännande, tvingats logera sig och sin stora familj (åtta barn) i en materialbod i ett grustag nära Sandbyhov. Nu var det alltså november, och det började bli kallt.
Men, får vi veta: "Mannen hade dock inte tappat modet och uttalade endast som sin högsta önskan att få medel till papp att spika på väggarna... Men papp kostar också pengar, och pengar har en nödhjälpsarbetare med stor familj icke gott om."
Artikeln avslutas med en uppmaning, som bister erfarenhet tydligen gjort desillusionerad:
"Här är ett tillfälle för bättre ekonomiskt lottade att träda emellan, även om de hårda tiderna gjort medkänslan för de hårt prövade svagare än någonsin förr".
En annat liten artikel handlar om en lantarbetare, som bokstavligen ställts under bar himmel sedan han med familj vräkts från sin bostad på Marieborg.
"Snar hjälp är dubbel hjälp", skriver ÖF - och uppmanar folk att hjälpa familjen, genom bidrag som redaktionen ska förmedla vidare. Överhuvud taget är insamlingar till enskilda nödlidande genom tidningen alls inte ovanliga vid den här tiden.
Val i faggorna
Samtidigt strömmade bidrag också in till socialdemokratiska partiets valfond. Det var nämligen kommunalval denna november, genomfört olika veckor för de tre valkretsarna.
Några möten hölls i Arbetareföreningens salong. Östergötlands Folkblad drog sitt strå till stacken bland annat genom att damma på kommunisterna. Polemik gentemot Norrköpings Tidningar och högern bedrevs också.
Valet utföll så, att socialdemokraterna vann 30 mandat i stadsfullmäktige, de borgerliga 27 och kommunisterna 3. Fortsättning alltså på det lokala maktinnehav, som hade inletts år 1920 och skulle fortsätta oavbrutet fram till 1991.
Kommunisten John Eriksson var högeligen aktiv i stadsfullmäktige, bland annat hade han nu motionerat om att den ridande polisen skulle slopas och ersättas av cyklande polis.
Hur det till slut gick för hans motion vet vi inte. Men vi läser, att poliskammaren föga oväntat var av annan åsikt i frågan än kommunisten. Särskilt vid tillfällen av oordning och uppträden hade den beridna polisen visat sig verkningsfullare och mer effektiv än vanlig polis - skrev man från det hållet.
Välgörenhet
I början av månaden genomfördes en välgörenhetsbasar på Strömsholmen. "Fruar och fröknar ha under det sistförflutna halvåret varit i verksamhet i hemmen med förfärdigande av kläder m m". Musik och kabaré skulle det också bli, och hela behållningen gå till nödlidande.
I kommunala organ förbereddes som bäst, att även Norrköping skulle gå över till benämningen "kvarter" i stället för "kvadrater" - som företeelsen av gammalt benämndes här. Östergötlands Folkblad noterade, att det alltså skulle bli slut på lustiga gamla Norrköpingsbenämningar som kvadraten Trehörningen och kvadraten Triangeln.
I Lenins Ryssland hade det varit först revolution och därefter utländsk invasion och inbördeskrig. Om hungersnöden där höll grevinnan Alice Trolle, just hemkommen från en resa i landet, ett föredrag. Intresset var så stort att det började köas en halvtimme före och alla inte fick plats.
Teaterstjärnor
På teatern avlöste de resande sällskapen varandra, och det var sannerligen inga dåliga grejer som Norrköpingspubliken bjöds på. I början av månaden hade stjärnparet Karin Molander och Lars Hanson här sin själva turnépremiär på Labyrinten av Poljakov, i regi av Olof Molander - en ära för Norrköping, konstaterade ÖF. Helgen efter var det Tollie Zellmarks tur, med en komedi som hette Hasard. Och så gick det på, så här före den fasta teaterensemblens tid.
På Teater-Caféet tycks det ha bjudits på lättare gods. Sång av Calle Johansson från Nyköping var det en kväll, och dagligen musik av E. Kindströms trio. Radio fanns ju ännu inte, grammofon var det inte många som
hade. Så om man skulle njuta av musik, då fick det ske ute i verkligheten.
Apropå Teater-Caféet läser vi också om, hur en framställning därifrån var uppe i stadsfullmäktige. Det gällde då en ansökan om att få servera "pilsnerdricka" fram till klockan elva på kvällen, något som fullmäktige också gav sitt tillstånd till.
Film från Hollywood
Sedan fanns ju biografer i staden. Till det som kom upp på repertoaren hörde "Det omringade huset", den första Victor Sjöström-filmen för säsongen. Den var inte särskilt "svensk" utan gick helt i stil med det internationella filmutbudet, vilket då Folkbladets recensent tyckte var skada. Själv spelade Sjöström engelsk major.
Men i kampen om publikgunsten var Sjöström chanslös. För nu kom Hollywood som allt värre uppstickare gentemot den tidigare så dominerande svenska och europeiska filmbranschen - och "Schejken" med Rudolph Valentino, den gick för fulla hus. Enligt vad som försports var intet kvinnoöga torrt, när Valentino-filmerna visade på 20-talet.
Sveriges statsminister hette då i november 1922 Hjalmar Branting. Socialdemokraterna hade börjat bilda ministärer, även om de ännu inte satt säkert i regeringssadeln.
Nya ord och begrepp lanserades, en del av dem skulle man få lära sig leva med. "Fascistkuppens första akt har fullbordats. Mussolini betecknas som diktator", läser vi som rubrik till en artikel om statsomvälvningen i Italien. "Likt en triumfator höll han på måndagen sitt intåg i Rom".
På den här tiden var fascism ännu ett nytt och ovant ord, var väl också lite oklart vad det egentligen stod för. Men kommande ödesdigra händelser kastade nu redan sin skugga framför sig.
I södra Tyskland pågick oroligheter där
- som vi nu vet - också en viss, men då helt okänd, Adolf Hitler tog del. Och ÖF rapporterar att "De reaktionära krafterna verksamma i Bajern".
Stora nyheter
Hur stor den nyhet var, som en dag rapporterades längst ner på förstasidan kunde man ju då inte gärna inse. Det handlade om "ett märkligt serum upptäckt i Amerika", insulinet. I rubriken ställdes frågan: "Sockersjuka kan botas effektivt?". Här var man, sannerligen, något på spåren.
Det började talas om broadcasting, engelska ordet för radiosändningar. Folkbladet rapporterar om "en märklig koncessionsansökan", som
till regeringen ställts
från något som kallade sig Svenska Rad
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!