Med naglar skarpa som rakblad, ögon svarta som professor Snapes hår och dödsninjakunskaper i manövrering är det inte alltför långsökt att se dessa rödbruna gnagare som en liten Lucifer, varenda en av dem.
- När man ser sån så springer man liksom åt andra hållet, säger Niklas.
Niklas har dels en fobi för ekorrar och har med tiden utvecklat sin avsky för dem. Inte sällan används denna olust mot de små gnagarna till egoistiskt skadeglad vinning av Niklas kompisar, riktad mot hans fobi.
- Jag känner en kompis som har en uppstoppad ekorre, och det var precis när vi lärde känna varandra. När jag kom hem till honom så såg jag den där och ja... jag gick inte in alltså. Dom tyckte ju det var jättekul sen att säga "Niklas, det finns öl i kylen!" och där var ju ekorren.
Chewbacca okej
Det hör inte precis till normen att avsky ekorrar. Eftersom att något så specifikt i detta fall faktiskt hatas, skulle det inte vara allt för otänkbart att det även gällde varelser av en snarlik karaktär. Så är dock inte fallet.
- Nej alltså dom är ju häftiga(wookies). Det är bara ekorrar jag avskyr. Illrar till exempel är extremt häftiga djur och hamstrar är ju metal, för de kan ju springa i de där hjulen. Jag vet inte, det är nog bara egentligen ekorrar som jag har extrema problem med. Dom är hemska och så kan ju vissa av dem flyga! Vart ska jag ta vägen liksom?
- Fast det är ju ganska kul egentligen, man får ju bjuda lite på sig själv. Att vara rädd för något så litet liksom, det blir som ett kännetecken. Fast å andra sidan, människor är ju rädda för spindlar.
Brännmärkt
Bränt barn skyr elden heter det, och det passar väl så bra in i Niklas situation. Ett ärr pryder Niklas vänstra kind, som ett minne av ekorrattacken från barndomen som för evigt förändrade hans tillvaro.