Muddermassor lade grunden till idyllen
NORRKÖPINGI snart 200 års tid har det druckits, spelats, glammats här. Men faktiskt så har Strömsholmen, denna förtjusande idyll mitt i vår stad, ett mudderverk at tacka för sin tillblivelse.I dyll har det heller inte alltid varit här, holmen har legat för fäfot både nu och då.
Johan Fredrik Martins gravyr med Norrköpings 1790-tal fångat i ett förvisso romantiserat skimmer. Här på Bykholmen tätades och kölhalades fartyg.
Foto: Fotograf saknas!
Men invid det simpla grund, som redan då fanns där i Strömmen, tömde man nu muddermassor. Ända tills holmen, framemot slutet av 1700-talet, hade fått sin nuvarande utsträckning.
Då utgjorde den byk- och blekplats för en segelduksfabrik, och Bykholmen var också vad den väl mest kallades för. Mellan grenverken spändes linor, där tvättgummorna hängde plagg på tork.
Nej, det fanns då ingen som helst festivitas över denna lilla del av Norrköping. Men när det in på 1800-talet blivit mer stil på borgerskapet, och staden år 1836 köpt in Bykholmen - då hyrdes den snart ut som nöjesställe. Då byttes också namnet, till det mer lockande Strömsholmen.
Vid den tiden svarade ännu en gubbe med träben och grönmålad båt för överfarten. Men nu kom den första bron till, och från 1850-talet och framåt avlöste olika konditorier och schweizerier varandra på holmen.
<b>Uppsvingets år</b>
1870-talet kom med ett verkligt uppsving, när källarmästaren Frans Gustaf Johansson lät bygga om restaurangen och uppföra en musikpaviljong som på pålar fortsatte ut över vattnet. Det spelades kägel, och på vintrarna åktes det skridskor runtom.
Sång- och varieteföreställningarna var populära, emellanåt var det cirkus. Att titta på, när de väldiga djuren traskade över den lilla bron, var ett omtyckt folknöje.
Härliga år var det. Punschen flödade, och storhetstiden den bara fortsatte. Lagom till den stora konst- och industriutställningen det legendariska året 1906 uppfördes en ny restaurang i modernistisk stil, arkitekt Carl Bergsten.
Under årtiondena som följde fortsatte Strömsholmen att blomstra. Våren 1939 var rent strålande, 17.000 besökare räknades in.
Men så hastigt allt kan ändras! - i juni samma år förstördes restaurangen i en våldsam brand, och bara någon månad senare bröt andra världskriget ut. En död hand lades över Strömsholmen, liksom över så mycket annat.
Efter krigsslutet sex år senare fortsatte holmen att ligga öde. Liksom i våra dagar var det bara Norrköpings Roddklubb, som fanns kvar där.
Inte förrän 1964, lagom till det årets stora utställning Nu 64, väcktes Strömsholmen till nytt liv. Då tillkom restaurangen med karaktär av hjulångare, som var betydligt enklare än föregångaren och som vi väl alla minns.
Under denna nya tidsålder hann Kingis Lindskog, Lennart Polhammar och Träff-Eje mfl driva etablissemanget. I början av 80-talet tillkom minigolfbanan.
<b>Leva upp igen</b>
Även om restaurangbyggnaden vartefter blev alltmer märkt av tidens tand - någon lyxkrog var det ju minst av allt - så fortsatte utskänkningen där fram till 90-talet slut. Den följande tvisten mellan arrendatorerna och kommunen ska här inte beröras.
Och snart nog kommer Strömsholmen, annat kan vi inte tro, att leva upp igen. Då kanske som själva kronan på verket i den mysiga stadsdel, som kvarteren kring Nya Torget kan utvecklas till. När det väl kommit lite tillväxt till Norrköping.
Så jobbar vi med nyheter