Härbärget för tiggare, det interreligiösa arbetet i stan och en tydlig markering, genom ljusskärmar med bibelord, om alla människors lika värde, när nynazistiska Svenskarnas parti besökte Norrköping. Exemplen är många.
Thomas Wärfman som är kyrkoherde i Norrköpings pastorat och Maria Bard, diakon i S:t Johannes församling, möter Folkbladet i ett långt samtal om Norrköping och dagens Sverige.
Om Svenska kyrkans samhällsengagemang säger Wärfman:
– Min bild är att vi börjar se ett värde av att organisera oss tydligare, och bli tydligare. Jag skulle inte säga att det är en utveckling av de värden vi står för, för dem har vi med oss sedan gammalt, hur vi ser på saker. Men det som märks är att vi organiserar oss tydligare.
För eller emot vadå?
– För människovärdet. Främst är vi för, säger Thomas Wärfman.
Något som blivit allt viktigare att visa på grund av konflikter, främlingsfientlighet och utanförskap, fyller Maria Bard i.
– Vi vill bidra med motsatsen, säger hon.
Det svenska samhället börjar fråga efter att andra delar av det organiserade Sverige ska vara med och bidra till omsorg, säkerhet och allmän trygghet, menar Wärfman.
– Det är tydligt att vi talar om civilsamhället på ett sätt som vi inte gjorde för ett tag sedan, och det kan man tycka olika om. Men det är helt klart att det kommer frågor till oss som kyrka, med vår kompetens, våra resurser och vårt engagemang, att vara med och bidra, på ett nytt sätt, säger Wärfman.
Oavsett politiskt system har Svenska kyrkan anledning att medverka till att luckorna och sprickorna blir så små som möjligt, menar han.
Han talar om en kraftigare polarisering i samhället, där det till och med i riksdagen diskuteras om samer och judar hör hit eller inte.
– Att grunden för det resonemanget kan förekomma är förfärande. Inte minst om vi ser på 1900-talets historia, säger Thomas Wärfman.
– Där vill vi kliva in och stå för alla människors lika värde. Stå för ett lokalt fredsarbete. Vi lever tillsammans här, oavsett var vi kommer ifrån. Just nu är det vi som är här, och vi har anledning att ta hand om det här tillsammans, så att vi kan gå på gatorna och vara trygga, och möta varandra, säger Thomas Wärfman.
Han värnar också om allas rätt att bygga religiösa lokaler i Norrköping, oavsett tro.
Det måste finnas medlemmar i Svenska kyrkan som är Sverigedemokrater. Finns det de som ifrågasätter ert engagemang?
– Det är klart att det finns. Men förvånansvärt lite har vi mött det, säger Thomas Wärfman.
Det är högt i tak inom kyrkan, säger Maria Bard.
– Man får tycka olika, säger hon samtidigt som hon slår ett slag för ökad kunskap.
Våren 2013 fick Maria Bard i uppdrag att kartlägga alla trossamfund och församlingar i Norrköping. Under resans gång har konkreta saker att lösa dykt upp. På Vrinnevisjukhuset finns nu ett Stillhetens rum, som alla religioner kan använda.
– Vår erfarenhet är att när människor möts i tro så finns det en ömsesidig respekt i detta, säger Thomas Wärfman.
Nätverk interreligiöst arbete drog i gång i höstas.
– Dels eskalerade det i Mellanöstern, och moskén i Hageby brann. Det var en krisarbetesperiod. Vi kände att vi måste träffas, de församlingar som berörs av det som händer i Mellanöstern. De har ju släktingar där. Och eskaleringen med radikalisering - hur är det? Så vi drog ihop ett möte på Rådhuset. Då var det oerhört viktigt att kommunen bjöd in till det, för vi möts som Norrköpingsbor. Och alla kom, säger Maria Bard.
På mötet ställdes frågan om vad man gör för förebyggande arbete bland ungdomar när det gäller radikalisering. Det var då ingen tvekan om att alla tog avstånd från det sistnämnda, enligt Bard och Wärfman.
I Nätverk interreligiöst arbete ingår de fyra syriskortodoxa församlingarna, den koptiska (kristna från Egypten), fyra muslimska församlingar, den judiska synagogan och frikyrkorna.
– Hela grundtanken är att vi bygger relationer. Vi måste lära känna varandra, säger Maria Bard.
Svenska kyrkan har som del av det svenska samhället tolkningsnycklar till att förstå tro, och kan fungera som brobyggare, menar hon och Wärfman.
– Det är det som är vårt bidrag till integrationsarbetet, säger Maria Bard.
– Det är det nya Sverige - vi måste prata.
Thomas Wärfman menar att man när man möter en annan människa i Norrköping så kan man tänka "Du är också här" i stället för "Vad gör du här?".
– Det är en god början.