Antalet ensamkommande barn ökar. De kommer från Afghanistan, Eritrea, Somalia och Syrien. I år väntas 8 000 barn utan vårdnadshavare söka asyl i Sverige. De flesta uppger att de är 16-17 år gamla. Många har inte några identitetshandlingar.
Samtidigt flaggar Migrationsverket för att den modell för medicinska åldersbedömningar, i enlighet med Socialstyrelsens rekommendation, som infördes 2014 inte har fungerat i praktiken.
Dels är det bara två landsting som erbjuder tjänsten och kapaciteten för åldersundersökningar är liten, vilket inneburit mycket långa svarstider.
Intygen från landstingen har dessutom saknat motiveringar. I praktiken har man bara fyllt i en ruta där man säger att uppgiven ålder är sannolik, vilket begränsar bevisvärdet.
För att bedömas som ensamkommande barn ska man vara under 18 år.
– Det är alltid den sökande som har bevisbördan för att visa vem man är, hur gammal man är och var man kommer ifrån, säger Fredrik Bengtsson, presschef vid Migrationsverket.
– Verket har till uppgift att avgöra om en persons ärende ska hanteras som vuxen eller som barn. Det kan vi göra på grundval av handlingar, den sökandes egen berättelse eller, som ett komplement, en medicinsk bedömning.
Den senare är frivillig och erbjuds dem som inte lyckats övertyga verket om att de är barn.
Efter att Migrationsverket länge efterlyst riktlinjer för medicinsk åldersbedömning presenterade Socialstyrelsen sådana, med tre moment. Det är dels en pediatrisk undersökning gjord av en barnläkare och röntgen av tänder och handledsskelett. Därefter ska en barnläkare göra en samlad bedömning för uppskattning av en ålder.
– När riktlinjerna kom på plats var vi som myndighet tvungna att gå ut och köpa den här tjänsten på marknaden, genom lagen om offentlig upphandling.
Två aktörer visade intresse och fick avtalen: Södersjukhuset i Stockholm och Västerbottens landsting.
Det som enligt Bengtsson gör att det inte fungerat som tänkt är två saker: mängden ärenden och att de inte ses som prioriterade, och att man från barnläkarhåll är kritisk till att utföra den här typen av bedömningar, av etiska skäl och på grund av osäkerheten i bedömningarna.
– Du kan aldrig bedöma åldern på en ungdom. Man kan endast göra en kvalificerad gissning. Det finns alltid ett intervall som man måste ta hänsyn till, säger Bengtsson.
– Och man menar också från barnläkarhåll att det här med att genomgå röntgen utan att vara sjuk även det är etiskt problematiskt.
– Vi kan inte göra mer än att lyfta upp att så här ser det ut. Vi kan inte tvinga någon annan aktör, i det här fallet landstingen, att göra saker, säger Fredrik Bengtsson.
– Det är upp till politiken att adressera frågan.
En myndighet som jobbar med rättstillämpning måste veta vad bedömningarna grundar sig på, menar Bengtsson. Och utan medicinsk bedömning fattas en pusselbit och underlaget blir sämre. Samtidigt måste man fortsätta att fatta beslut.
Under förra året justerades åldern på mellan fem och sju procent av de asylsökande.
Oftast friar man hellre än man fäller, enligt Bengtsson. I de fall man skriver upp en ålder finns det ofta registrering i ett annat EU-land eller så är det uppenbart att det inte är ett barn.