Moa finns ännu mitt ibland oss
NORRKÖPINGÄn lever Moa. Så sent som igår vandrade ännu en grupp intresserade i hennes fotspår.Förbi gamla Brücks, förbi huset där mostern gifte sig, förbi fängelset som då var spinnhus...
Såklart att Moa Martinson ska stå staty i sin barndoms stad. Som hon visserligen flyttade ifrån redan 1908, men som hon alltid förblev trogen. FOTO: ROBERT SVENSSON
Foto: Fotograf saknas!
Moavandringar arrangeras lite då och då, den här gången svarar Norrköpings Stadsmuseums intendent Anette Kindahl för guidningen. Och den som kan sin "Mor gifter sig" och "Kyrkbröllop", den känner ju igen sig.
<b>Litterärt bröllop</b>
Här på Brücks, den gamla fabriksbyggnaden vid Slottsgatan, knogade Moas mor en gång. Fast särskilt länge var det ju inte, något års tid kring mitten av 1890-talet.
Sedan till Matteus kyrka, där moster Charlott firade sitt Kyrkbröllop. Och så till platsen i korsningen mellan Plankgatan och Sandgatan, där hon bodde och där bröllopsfesten ägde rum.
Det lilla trähuset är rivet sedan mer än hundra år. Men festen, den kommer sent att glömmas. Med pigorna från Vånga, symaskinsagenten, den med tilltagande berusning allt oanständigare styvfadern - och så den storögda lilla flickan, som allt registrerade...
<b>Flesta har läst</b>
På vägen hör vi oss för lite grann. Samtliga deltagare i denna rundvandring är kvinnor (Folkbladets team räknas inte och heller inte Arbetets museums Petter Ljunggren, som råkar ha en stund över), alla utom en Norrköpingsbor. En hälsar på från Borlänge. De allra flesta har läst något av Moa - men, tillfogas det ofta, det var "längesen".
- "Jag möter en diktare" kommer jag så väl ihåg, den blev jag väldigt förtjust i, säger en av kvinnorna.
- Så bra hon beskrev villkoren de levde under, det var väldigt starkt.
Vid fängelset, som då var spinnhus för kvinnor (många bland dem s k "fallna") får vi veta att hit traskade modern med lilla Moa (eller Helga, som hon ju faktiskt hette) om söndagarna.
Nedanför en fönsterrad ställde sig hon sig så och vinkade med en vit näsduk. Det var någon väninna, som av någon anledning hade hamnat därinne och som inte fick glömmas bort.
<b>Träffat farmodern</b>
På en sådan här Moavandring kan emellanåt oväntade ting komma fram. Nyligen, berättar vår guide, deltog en gammal kvinna vars pappa som barn träffat Moas älskade "Farmor" (egentligen hennes styvfars styvfaster).
Den här kvinnans farmor var nämligen med i den s k Sprängbataljonen, som var en utbrytare ur Frälsningsarmén. Och det var också, för en tid, Moas farmor.
Stackars Moas besvikelse (i "Mor gifter sig"), när den nyfrälsta farmodern börjar strunta i värdsliga ting såsom julklappar är ju alldeles oerhörd.
Men som väl är ledsnar farmodern snart på Sprängbataljonen, och så är då gamla fina Farmor tillbaka igen. Världen var åter som den skulle vara, och livet gick vidare - i det förra sekelskiftets Norrköping.
Så jobbar vi med nyheter