Har ni varit med om att tillfälligt fastna i något? Du vet när tiden känns som den står still. Man är helt fokuserad på det man gör. Första gången jag minns att det hände mig var när jag var sju år och spelade fotboll med kompisarna. Allt runt omkring försvann. Mat-tider, toalettbesök och ibland läxläsningen. Nu när jag är äldre är det datorspelen jag ibland kan försvinna in i. Jag tror att det är samma saker som gör att jag gillar det så mycket. Problemlösning, gemenskapen och framför allt, glädjen.
Jag kan ha förståelse för att äldre generationer inte förstår hur man kan fastna i ett datorspel. De tror att vi sitter ensamma i mörka rum och tappar kontakt med all verklighet. De tror att vi inte skaffar ?riktiga? vänner. Men de har fel. Det är, när man tänker efter, en väldigt liten skillnad på att ge sig hän i en fotbollsmatch och en match i ett bra datorspel. Det jag inte kan ha förståelse för är hur äldre generationer dessutom tror att datorspelandet gör dagens ungdom våldsam. Att alla hemskheter som pågår skulle bero på att vi ungdomar ägnar oss åt något som gör oss glada och som faktiskt skapar riktiga vänner.
Jag ska inte förneka att det finns spel med mycket våld, men att blanda in våld i lekar och spel har alltid förekommit i människans historia. Jag är säker på att många vuxna som drar paralleller mellan samhällets våld och datorspelande själva sprang omkring med pistoler och låtsasbomber när de var barn. När de blev ungdomar kunde de försvinna bort i en bra bok som förmodligen hade en våldsam handling. Det är samma nu, det är bara tekniken som är annorlunda.
Så, jag tänker fortsätta skämma bort min hjärna med saker som får mig att må bra. Den enda skillnaden är bara att det då förmodligen kommer vara ett knepigt korsord eller ett parti klurig Sudoku.
