Kaffe med rån heter boken de läser nu. "Den handlar ju om oss!", säger Birgit.
Det är Mivis Andersson som är initiativtagare till bokcirkeln där hon läser högt för de andra kvinnorna. Birgit Gyllander, Ulla Kleinman och Dagny Johansson bor alla i samma trappuppgång på Såpkullen. De har träffats och pratat i trapphuset och i affären, men har aldrig umgåtts tidigare.
– Vi sitter i våra lägenheter dag ut och dag in och kanske inte öppnar munnen på hela dagen, jag tyckte det var så trist, säger Mivis.
Hon ville att det skulle vara enkelt att ses och att de inte skulle behöva ge sig ut när det blir vinter, därför föreslog hon att de skulle ses hemma hos varandra. Den de är hos bjuder på kaffe medan var och en tar med sig kaffebröd själv.
– Det är vissa förbehåll för att vara med. Man ska vara änka och inte ha anhöriga som bor i Norrköping, säger Mivis.
Det går dock att göra undantag från regeln. Dagny Johansson har fått komma in i gemenskapen trots att hon har anhöriga i stan.
– Det är fantastiskt roligt att ha det här! säger hon.
Att Mivis har tagit saken i egna händer beror mycket på att det inte finns några aktiviteter längre i området.
– Den här stadsdelen är bortglömd. Det är så sorgligt, säger hon.
Hon rabblar upp en hel massa möjligheter till samvaro som fanns för äldre förr i området. Hemtjänstens utflykter vår och höst, Hyresbostäders samlingar i Albrektssalen, PRO:s aktiviteter i stadsdelen.
– Förut fanns också Träffpunkten i Borgmästaregården med aktiviteter varje dag. Det var jättebra och trevligt, men allt är borttaget! säger Mivis.
– Det är tur att sådana som du finns! säger Ulla Kleinman.
Framför dem på köksbordet ligger boken Kaffe med rån av Catharina Ingelman-Sundberg. Den handlar om några äldre på ett serviceboende som får en snilleblixt: De ska begå ett brott och se till att de blir dömda. På fängelset skulle de säkert få bättre mat än på boendet där det ständigt är besparingar.
– Den handlar ju om oss! säger Birgit och skrattar.
Mivis Andersson vid köksbordet. Redo att starta högläsningen.
Förutom läsningen är fika, prat och skratt lika viktigt när de träffas.
– De här eftermiddagarna är så värdefulla. Vi får väl träffas två gånger i veckan om det blir allt för trist i vinter, säger Mivis.
Hon tycker att konceptet borde spridas till fler trappuppgångar, och de andra instämmer.
– Där bor det änkor och där med, säger Mivis och pekar genom fönstret på de andra husen bredvid.
– Det här är toppen alltså!