Frågorna från chefen kom nästan direkt, efter att dödsbudet kablades ut på alla medier under tisdagen. Det vill säga att "allas vår Lill-Babs" hade dött, 80 år gammal.
Och visst kan jag berätta om något av mina personliga möten, med den här superhärliga artisten.
Samtidigt som det känns tungt, nästan ofattbart, att tänka sig, att Lill-Babs plötsligt inte finns längre och är borta för alltid...
Senast jag mötte henne var inför ett framträdande i Ljuraparken i Norrköping 2016
– Hej, finns det någon möjlighet att få intervjua Lill-Babs, innan hennes framträdande? frågade jag Benneth Fagerberg, hennes manager och ackompanjatör, som stod och väntade vid turnébilen på Ljuragatan.
– Visst, det går säkert bra, svarar han. Hoppa in i bilen bara. Jag säger till henne att du är här, så kommer hon hit till bilen, så snart hon bytt om och är klar.
Där satt jag i baksätet på Lill-Babs turnébil på Ljuragatan i Norrköping och väntade på att hon skulle komma ut ur källarlokalen, som hon fått låna som omklädningsrum.
Plötsligt kom hon ut i sina scenkläder och gled in i baksätet, med ett stort leende:
– Nu kör vi fram till scenen, ropade hon till sin manager.
– Men det är lite ont om tid, så du får ställa dina frågor, medan vi åker bort till scenen, tillade hon, vänd mot mig.
Intervjun fungerade alldeles utmärkt och hon berättade bland annat att det här var hennes 61:a sommarturné.
– Och jag har fått en hel del bokningar den här sommaren, som jag ser fram emot. Så det känns fantastiskt kul.
Sedan ställde jag frågan som hon säkerligen fått höra till leda:
Hur orkar du egentligen flänga runt hela Sverige på framträdanden, med tanke på att du i alla fall är 78 år?
Då vände sig Lill-Babs emot mig och konstaterade med ett leende:
– Du, det är inga problem. Jag har nämligen världens bästa jobb och har man det, är det inga problem med orken!
Sedan hoppade hon ur bilen, gick upp på scenen i Ljuraparken och bjöd publiken på ännu ett fantastiskt framträdande.
Från första tonen fick hon med sig publiken i showen och alla sjöng med i klassiker som "Gröna granna, sköna sommar" och "Är du kär i mig ännu, Klas-Göran?".
Jag minns att hon hade med sig en röd clownnäsa som hon hade på sig, när hon sjöng låten "Bli en clown". Sedan gick hon ner och satte lösnäsan på en av tanterna längst fram i publiken.
Hon gav allt för sin publik och orkade, som kanske ingen annan, bjuda på sig själv.
Till sist tog dock orken slut även för Lill-Babs, men den räckte över 80 fantastiska år!