Det handlar om båtjobbaren Zbigniew Szczepaniak i Norrköping, som fyller 60 år på måndag och kan se tillbaka på ett långt liv i båtbyggarbranschen.
– Båtbyggeri var det framförallt under mina år på varvet i Stettin, berättar Zbigniew. Där jobbade jag under perioden 1977 till 1990 och hade cirka 10 000 arbetskamrater på varvet.
– Här i Norrköping har det mest blivit reparationer av båtar, men precis som under åren i Stettin, handlar det oftast om svetsjobb och måleri. Men här har jag bara haft mellan två och sex arbetskamrater, beroende på hur mycket jobb vi haft.
Hur stora båtar byggde ni i Stettin på din tid?
– De var ofta över 100 meter långa och vi hann bygga 30-40 stora båtar per år och det var såväl pråmar, lastbåtar och passagerarbåtar. Så det var full fart på varvet på den tiden.
Och dina arbetsuppgifter?
– Jag blästrade, grundade och målade finishen mest, men hade även en del svetsjobb. Efter ett tag fick jag ansvaret för målningen av hela båten och det krävde en hel del arbete.
– Och när en stor båt var så pass färdig att den åkte i sjön, för kanske två veckors provtid i sjön, för så gör man alltid med nya båtar, för att sedan fortsätta med vissa justeringar.
– Men när den gick ner i sjön, kände man absolut en stolthet, att man varit med och byggt den.
Förändrades båtarna under din tid på varvet?
– Den största förändringen och förbättringen under min tid där, var när vi började bygga på stabilitetsvingar på sidorna på fartygen, för att de skulle gå stadigare och säkrare även i gropig sjö.
Men du fick även vara med om nedgången av polska varven?
– Ja, det blev sämre tider och färre båtar som byggdes, men varvet i Stettin har aldrig stängts helt, utan hela tiden har man byggt båtar, men dom har varit av mindre storlek, bland annat fiskebåtar. Och det gör man än idag.
När kom du till Sverige?
– Det var 1999, för jag fick jobb som båtbyggare på Pampas marina i Stockholm. Efter bara några år startade jag ett företag här i Norrköping och öppnade Karlsros varv, där jag kunde ta upp ganska stora båtar på slipen, för olika reparationer. Bland annat restaurangbåtar från Söder Mälarstrand i Stockholm, när de behövt repareras.
Men nu har du fått lämna Karlsro?
– Ja, så nu har jag bara kvar en mindre arbetsplats här i Norrköpings hamn och istället fått ett varv i Gryt, där jag har tillgång till en ramp och kan dra upp båtar på åtminstone 30 meters längd och åtta meters bredd för reparationer. Men i Gryt blir det även en del nyproduktion och just nu har jag fått beställning på två pråmar som vi ska bygga där.
Samtidigt, säger Zbigniew, har jag kvar en hel del jobb på Pampas, så numera pendlar jag mellan Norrköping, Gryt och Stockholm!
Har du trivts med ditt liv i båtbyggarbranschen?
– Båtar är mitt liv! Jag har haft många roliga år i den här branschen och hoppas på många fler år.