Det har pågått i många år, men sedan våren har skadegörelsen mot förskolan kulminerat.
- Det har blivit mer och mer skadegörelse. Varje dag måste vi av säkerhetsskäl gå igenom gården innan vi släpper ut barnen att leka här. Det ska inte behöva vara så, säger Mia Larsson och är orolig för de små barnen som stoppar allt i mun.
Plockat av taket
Personalen har anmält skadegörelse till stadspartner och i tysthet plockat bort på gården. Men en händelse natten till i går har nu fått dem fått dem att reagera.
När kockerskan halv åtta i går morse kom ut på innergården fick hon till sin förvåning se att taket till lekstugan låg på marken bredvid själva huset.
- Några har under natten plockat av taket. Vi förstår inte hur de har lyckats, det måste har varit många. När Stadspartner var här för att lyfta tillbaka det konstaterade de att det behövs en lyftkran, berättar Mia Larsson.
Limtuber
Listan på skadegörelsen under våren kan göras nästan hur lång som helst. Det har handlat om krossade fönsterrutor, gatstenar har grävts upp, träplankor från sandlådan, verandor och staket har i flera omgångar brutits loss. Som om inte ungdomarna framfart räckte har nu även vuxna börjat släppa in sina hundar på kvällen.
- De verkar tro att det är en rastgård. Det är inte trevligt att hitta bajs här.
Sedan maj nu i våras har personalen också börjat hitta ölburkar, sprayburkar och limtuber på gården.
- Vi har anmält det till socialtjänsten, för det tyder på att de sniffar lim, säger Mia Larsson.
Många spår
För barnen på förskolan är vandaliseringen något som återkommer. Spåren är många, inte bara taket som ligger vid sidan av lekstugan. Taket på en terrass är sedan länge borta och gatstenar ligger huller om buller i ett hörn.
- Vi har ändå en så sliten gård. Barnen har så lite att leka med, varför vill de förstöra ytterligare för barnen som är här, frågar sig Mia Larsson.
Hon vädjar nu till människor som bor i området att säga ifrån om de ser någon som tar sig in på gården.
- Vi måste få ett slut på det här. Det får inte fortsätta längre.Det känns så tröstlöst. Vi känner oss maktlösa.