Det är frågor som dessa som Jan Stenmark ibland ställer i sina collage. Fast det behöver inte vara frågor, ibland är det bara text med kanske ironiska, elaka eller underfundiga kommentarer. Lite elakt, men med humor som botteningrediens.
– Man får gärna skratta. Jag ger så lite info som möjligt. Eller så mycket jag kan. Men det får inte vara helt oförstående. Humorn är grunden, men själva överraskningen viktigare.
Hur långt får man gå då i humorn? Tänjer du på gränserna?
– Det är inte mitt självändamål att gå äver gränserna. Men visst finns ett sug, en lockelse i själva arbetet, att gå nära gränsen.
Vi står inne på EWK-museet på plan tre i Arbetets museum. Just nu kan man låta sig översköljas av Jan Stenmarks collage, montage och kommenterade fotografier med olika budskap. De flesta nostalgiska från 1950-1970-talen. En tid Jan Stenmark bodde i Norrköping. Han funderar kring hur mycket barn får uppleva för första gången, hur starka känslomässiga intryck det sätter, och hur distansen till barndomen kan mynna ut i skapandet. Och kring vad som är verklighet och fantasi.
– Mina första fem år bodde vi på Knäppingsborgsgatan. En gång gick jag och en kompis ned i källaren på Katolska kyrkan och tittade ut på nunnorna. Helt plötsligt började min kompis skita på golvet. Så det gjorde jag med, säger han.
Minnet har blivit en text till ett gammalt vykort på skolan. Men om det är fantasi eller verklighet, vet han inte.
Och inte spelar det så stor roll heller. Underhållen blir man.
Om det är sant eller inte, vet han heller inte, men när han bodde där på Knäppingsborgsgatan sa man till honom att de bodde vägg i vägg med Tempo.
– Jag minns att jag var stolt över det. Det fanns ju bara ett varuhus i stan. Men jag tror inte det var sant.
När han var fem och familjen utökades blev adressen Haga. Härifrån funkishusen är minnena plötsligt i färg. Sedan ytterligare utökning och "ett rum större" hamnade man slutligen i Vidablick. Från spårvagnens ändhållplats finns ett vykort, som leder bort mot Svärtinge och den "första kyssen".
Idéerna till collagen kommer antingen från en bild han får syn på, utan att tänka på det, eller en textrad som skrivs ned på papper, utan att tänka på vad som skrivs.
– Man får inte tänka på det man gör. Då går det inte. Bilden och texten ska krocka med varandra, eller samspela. Det ska säga klick! Som kungen sa!
Utställningen "Här och Då" visas på Arbetets museum under mellan den 9 maj och 6 september.