Mamma, pappa, barn och politik
De Ă€r smĂ„barnsförĂ€ldrar och de Ă€r tvĂ„ av Norrköpings mest engagerade politiker. Louise Malmström, 30, Ă€r nyvald riksdagsledamot för Ăstergötland. Mattias Ottosson, 30, Ă€r Norrköpings mĂ€ktigaste kommunpolitiker. SmĂ„ barn och politik pĂ„ heltid - fungerar det?
Axel Àr drygt ex mÄnader och en riktig liten solstrÄle. Pappa Mattias Ottosson vill nte missa en dag tillsammans med sin son. FOTO: ROBERT SVENSSON
Foto: Fotograf saknas!
PÄ plats för första gÄngen: Louise Malmström, 30, Norrköping.
FrÄnvarande: döttrarna Ylva, fyra mÄnader, och Linn, tre och ett halvt Är.
Hur ska det gÄ?
- Ăr det ett för stort offer fĂ„r jag vĂ€l sluta, sĂ€ger Louise.</b>
Att vara politiker Àr ett krÀvande arbete. Det betyder i Louises fall att arbetsplatsen ligger i Stockholm. Och det betyder i mÄnga fall att man Àr en offentlig person med begrÀnsat privatliv.
Eller Àr det inte sÄ? Kan en smÄbarnsmamma Àgna sig Ät politik pÄ heltid.
SjÀlvklart. Dum frÄga.
Louise Malmström Àr inte sÀrskilt orolig. Hon vet vad hon gör, men Àr ÀndÄ inte helt sÀker pÄ vad hon ger sig in pÄ. Lite rÀdd Àr hon för att drunkna i utredningar och rapporter.
Men det mÀrks att hon inte Àr sÄ orolig för sitt familjeliv. Linn Àr tre och ett halvt och Ylva fyller fyra mÄnader samma dag som riksdagen öppnas. Flickorna och pappa Pelle kanske kan se mamma pÄ TV idag, för nu Àr det dags.
<b>Tre dagar i Stockholm</b>
- Jag tror att riksdagsjobbet blir vad man gör det till. Man behöver inte bara sitta i Stockholm och hÀcka. Jag har ambitionen att vara ute mycket i lÀnet för att ha koll pÄ vad som hÀnder.
Lollo hoppas att tre dagar i Stockholm oftast rÀcker under riksdagsperioderna. MÄndagar Àr plenifria sedan gammalt. SÄ det blir att ta tÄget pÄ tisdagmorgon (06.40). TvÄ nÀtter i Stockholm, sedan hem igen pÄ torsdagkvÀllen - om alla omröstningar Àr klara.
- De brukar försöka bli klara pÄ torsdagen. MÄnga har ju lÄngt hem.
Det lÄter fint med tredagarsvecka. Men kom dÄ ihÄg: att vara riksdagsledamot innebÀr inte bara att sitta i plenisalen. Kontakterna med hemtrakterna Àr naturligtvis oerhört viktiga och det ÄterstÄr mycket jobb och möten hemma. Dessutom Àr det mÀngder av handlingar som ska lÀsas.
En av Louises bÀsta vÀnner Àr kommunalrÄdet Mattias Ottosson. Mattias och hans fru Maria var ett tag grannar med Louise och Pelle i Graversfors. OcksÄ Mattias Àr smÄbarnsförÀlder, Axel Àr drygt sex mÄnader (se sÀrskild text).
<b>Skillnad i huvudet</b>
Ăr det skillnad pĂ„ att vara mamma eller pappa för en politiker?
- Ja, det Àr det, men skillnaden hos betraktaren sitter hÀr uppe, sÀger Louise och pekar pÄ huvudet.
- NÀr Mattias blev pappa sa man: vad kul och bra! Till mig sa man: hur ska det gÄ nu dÄ?
Men sanningen Àr att Louise inte mött sÄ mÄnga sÄdana reaktioner. Mest gratulationer till att ha blivit vald.
Louise Àr hellre riksdagsledamot Àn kommunalrÄd i hemmakommunen.
- Det Àr nog lÀttare att fÄ en rimlig arbetssituation. Som kommunalrÄd Àr man nog mer ensam, igenkÀnd av alla och mer utsatt som person. Man har mer makt om man jobbar i kommunen och mer direktkontakt med folk.
Med Maj-Inger Klingvall i regeringen och Lasse Stjernkvist som partisekreterare har Norrköping varit utan socialdemokratisk riksdagsledamot under större delen av den senaste mandatperioden.
Men Louise var Ä vÀg in i riksdagen redan i vintras. Viola Furubielke blev ambassadör (i Syrien) och Maj-Inger Klingvall funderade pÄ time-out sedan hon lÀmnat regeringen.
- Egentligen hade jag bestÀmt mig för att tacka ej till riksdagsnominering, eftersom Ylva var pÄ gÄng. Men nÀr det höll pÄ att bli sÄ ÀndÄ kÀndes det inte bra att bara göra ett halvÄr, sÄ dÄ tackade jag ja till nominering i alla fall.
Sedan blev det inte aktuellt över huvud taget, eftersom Maj-Inger Klingvall gick tillbaka till sin riksdagsplats.
Men dÄ stod det redan klart att Louise skulle hamna överst frÄn Norrköping pÄ listan till valet i september och dÀrmed vara sÀker pÄ en stol i riksdagen. Med ett sÄdant stöd kÀnde hon att hon skulle Ängra om hon avstod.
- Jag kÀnner att jag kan representera den hÀr gruppen, smÄbarnsförÀldrar och kvinnor i min Älder. Det fanns inte direkt nÄgon annan kandidat som kunde göra det, sÀger Louise.
<b>Ut och trÀffa folk</b>
- Att bara gÄ pÄ repskap och s-föreningar Àr inte vad jag menar med att gÄ ut och trÀffa folk. De tillhör den egna politiska familjen. Man mÄste gÄ utanför den om man ska fÄ veta hur det ser ut, skaffa sig andra och egna erfarenheter, resonerar Louise. Som gÀrna besöker arbetsplatser för att trÀffa bÄde anstÀllda och direktör-er.
- Det Àr intressant att trÀffa företagare och fÄ höra hur de tÀnker. DÄ kanske man inser att det inte Àr sÄ dumt med differentierad moms - om man ser det med t ex en restaurangÀgares ögon.
- MÄnga politiker gör fel saker. De pratar aldrig om verksamhetsutveckling utan visar bara upp sig och sitt: "det hÀr Àr mitt fina revir".
Riksdagsplatsen, Àr den ett steg mot högre höjder för Louise? Vi frÄgar om hon ska bli minister sÄ smÄningom.
- Jag vill inte bli minister, jag vill bli författare.
Louise har faktiskt ett pÄbörjat romanbygge i byrÄlÄdan. Hon Àr hemlighetsfull, men sÄ mycket kan hon sÀga att det handlar om en klassresa. Kanske om tjejen frÄn en klassisk arbetarslÀkt som blev riksdagsledamot.
Men Louise tiger om romanen, vill hellre prata politik.
<b>Mattias Ottosson, 30, Àr heltidspolitiker i en utsatt position: kommunalrÄd och ordförande i kommunstyrelsen.
Han Àr ocksÄ pappa till Axel, drygt sex mÄnader.
- Man mÄste sÀtta grÀnser sÄ att man fÄr tid att vara förÀlder. Det hÀnder saker i Axels liv varje dag och jag vill inte missa det, sÀger Mattias Ottosson.</b>
Förra sommaren blev Mattias Ottosson plötsligt Norrköpings kommuns högst uppsatte politiker, ordförande i kommunstyrelsen, 29 Är gammal.
DĂ„ fanns inte Axel, men:
- Jag sa till valberedningen att jag Àr i den Äldern dÄ man bildar familj och fÄr barn att de fick vara beredda pÄ det.
Mattias gjorde klart att han inte tÀnkte offra familjen för politiken. Det Àr ju inte sÄ det gÄr till lÀngre. Kanske var det otÀnkbart för nÄgra decennier sedan att kommunstyrelsens ordförande skulle vara pappaledig. Men sÄ Àr det inte lÀngre.
Tur Àr vÀl det.
- Tiderna förÀndras, sÀger Mattias som tÀnker vara pappaledig efter nyÄr. Tre mÄnader utan "vardagspolitiken", som han sÀger. För politik blir det vÀl ÀndÄ.
Prioriteringen Àr tydlig: gÀrna politik, men först och frÀmst Axel.
<b>Pappaledig</b>
NÀr vi trÀffar Mattias och Axel i arbetsrummet pÄ rÄdhuset Àr det en ovanlig situation. Det har knappast suttit nÄgon smÄbarnspappa i det hÀr rummet och gullat med sitt barn. Visst Àr det hÀrligt. MÄnga tycker sÄ. Ulla Pettersson Carvalho tittar in och gullar med Axel ett tag.
Axel han bara skrattar och jollrar och Àr pÄ ett strÄlande humör.
- Visst Àr det ovanligt och nytt, det mÀrktes nÀr jag bad om pappaledighet i samband med att Axel föddes (10 mars). Man visste inte riktigt hur man skulle hantera det, sÀger Mattias.
Ăn sĂ„ lĂ€nge har inte Axel behövt vara med pappa under tjĂ€nsten eller sitta med pĂ„ möten. Men om det skulle behövas mĂ„ste man acceptera att det Ă€r sĂ„. Barn finns och mĂ„ste fĂ„ finnas i alla miljöer.
Att hÄlla barn utanför lever kvar till viss del, tror Mattias.
- Jag blir förvÄnad, chockad och förbannad av sÄdant. Man mÄste acceptera barns nÀrvaro.
Det Àr ocksÄ en förutsÀttning för att smÄbarnsförÀldrar ska kunna delta i politiken. Och inte bara dÀr för övrigt.
- Det hÀnder att jag bokar av tider för att vara med Axel, sÀger Mattias och menar att det mÄste vara sÄ.
<b>"BĂ€ttre politiker"</b>
- Det hÀnder saker varje dag i Axels liv. Det Àr stunder som aldrig kommer tillbaka, sÀger Mattias.
- Jag tror ocksÄ att jag blir en bÀttre politiker av att vara hemma med Axel, genom att jag fÄr vara pappa.
Jo, det Àr klart att en lycklig politiker Àr bÀttre Àn en olycklig och att erfarenheterna man skaffar sig som förÀlder Àr bra att ha med sig i politiken.
Kanske tar barn- och ungdomsfrÄgorna ett par kliv upp pÄ kommunens prioriteringslista nÀr kommunstyrelsens ordförande Àr smÄbarnsförÀlder.
Mattias skrattar, vill inte pÄstÄ att det Àr sÄdant som styr hans stÀllningstaganden, men det Àr klart att man prÀglas av det liv man lever mitt uppe i.
<b>Offentlig person