Lindströms teorier kring förnuft och känslor
Pricksäkert fick Fredrik Lindström publiken att skratta åt allt från tops doppade i färsk honung till hur en taxhane raggar upp en taxhona. Allt inom temat Den mänskliga faktorn, som även var showens namn.
Fredrik Lindström roade i går publiken med roliga vardagsexempel på hur vi människor inte är så förnuftiga som vi tror. "Vi är känslovarelser" hävdade Lindström och publiken kunde inte annat än att hålla med. Foto:; Robert Svensson/arkiv
Foto: Svensson Robert
Enligt Lindströms teori är detta ett problem som andra levande varelser inte har eftersom de saknar förmågan att planera och se vad som är bäst för framtiden. - Ta till exempel en taxhane som ser en fin taxhona som han vill komma nära. Han är rakt på och går fram och nosar honan i baken. Sedan drog komikern samma exempel fast med människor. - En människa gör inte som taxen för vi vet av erfarenhet att det ger bättre utdelning att gå långsamt fram. En stor del av showen handlade om hur vi människor tror att vi är förnuftiga varelser, när vi i själva verket styrs av känslor. Lindström tog ett husköp som exempel. På visningen frågar husköparna om fuktskador och stambyten, fast de egentligen inte har någon aning om vad det är, bara för att verka vara förnuftiga. När köparna strax innan budgivningen får reda på att den föregående ägaren hängde sig på vinden drar sig fyra av fem ur. - Vi är känslovarelser och inte alls så förnuftiga som många tror, slog Fredrik Lindström fast. På samma sätt menar han att vi blir äcklade av äppeljuice i en ren plastmugg och färsk honung på en tops, bara för att de påminner oss om ett kissprov och öronvax. Komikern menar att vi ofta förväxlar att förnuftet är unikt för oss med att det är dominant. - Det är en jäkla skillnad på att ha tillgång till ett förnuft och att vara förnuftig, precis som det är skillnad på att kunna vara under vatten och att leva under vatten. Pseudovuxen
Lindström lekte också med vuxenbegreppet. Enligt hans teorier tror människor att alla andra är vuxna på riktigt, men att vi själva är något slags pseudovuxna som måste spela vuxna för att inte avslöja oss som den bluff vi är. Exemplet med mannen på bussen som har extremt stora näsborrar och som vi inte kan sluta fundera på hur det skulle kännas att stoppa upp en penna i hans näsa verkade de flesta i publiken känna igen sig i. - Att bli vuxen är inte att göra sig av med det inre barnet, utan att förstå skillnaden mellan det vi har inom oss och den yttre världen, sa Lindström. Det gick nästan att svära på att varje person som lämnade Renströmmen i går strax efter åtta på kvällen gick med lite lättare steg och drog en lättnandens suck "Jag är inte en bluff".
Så jobbar vi med nyheter