Hon har aldrig varit med om att någon fått vänta så länge som Birgitta fick vänta på smärtlindring, dessutom flera gånger under samma vecka.
– Det låter förskräckligt konstigt. Även om vi har en patrull i Skärblacka, så finns det andra sjuksköterskor som rör sig mer centralt, säger hon.
Visserligen ska sjukskötersketeamet, eller ”hemsjukvård kväll och natt” som det heter, och som jobbar kvällar och helger, även täcka kommunens ytterområden som Krokek och Vikbolandet. Men att alla sju sköterskor skulle vara utanför stadskärnan samtidigt, är mycket ovanligt enligt Teresa Påhlsson.
Läs mer:Stigs fru somnade in under smärta.
Hon ser gärna att Eva och Stig hör av sig till henne, så att de kan reda ut vad som hänt och se över sina rutiner. Rutiner, som i stort fungerar bra.
– Det här är en organisation som fungerar väl. Men jag välkomnar att de hör av sig till mig eller berörd enhetschef, för det är viktigt att vi tar till oss det här och ser vad vi kan göra, säger hon.
Patienter som Birgitta, som vårdas palliativt, är högprioriterade. Ofta finns dessa patienter inlagda på ett schema, för att få smärtlindring var fjärde eller sjätte timma. Under kvällen kan dock larm komma in till TeleQ, och då kan sjuksköterskorna dirigeras ut till olika boenden. Ibland är trycket högre på teamet, och då tas extrapersonal in.
– Att människor i livets slutskede ska få vänta en och en halv timme på smärtlindring är helt fel, säger Teresa Påhlsson:
– Att vänta så länge är en lång tid. Så ska det inte vara.