Bristen på lärare gör att de som går i pension just nu är ett ganska hett byte. Förutom att de som vill får en chans att stanna, får andra lärare en extra resurs – och lägg till det ett schysst förhandlingsläge.
– Jag har ju valet och lyxen att säga nej, och kan ställa olika krav, säger bildläraren Lasse Johansson.
67-åringen är en av de som valt att fortsätta ett tag till. När Folkbladet kommer till bildsalen på Navestadsskolan ska högstadiets elever som valt media- och bildproduktion som profil snart ha lektion. Den här lektionen har eleverna två lärare i klassrummet. Bildläraren Sofie Schurz, och så Lasse.
– Jag blir ett extra stöd, en resurs, för Sofie. När jag är här kan hon ta sig tid att snacka lite mer enskilt med eleverna. Något som är i princip omöjligt annars, säger Lasse.
Sofie instämmer:
– Det är fantastiskt! Man önskar att alla dagar vore så här. Det ser oftast ut så på skolorna, att det bara finns en bildlärare. Och då känner man sig rätt ensam.
Eleverna gör olika saker. Några redigerar inspelat filmmaterial, andra fotar eller tecknar. Lärarna går omkring och inspirerar och hör om någon behöver hjälp. Det är lugnt och Lasse berättar hur han trivs med att vara på jobbet:
– Jag vill ha en bra balans i livet. Jobba, vara på Hallarna där jag ställer ut som konstnär, ha en fritid, träna och umgås med frun och barnbarnen.
Han jobbar 60 procent och förutom högstadieeleverna han undervisar när Folkbladet besöker skolan håller han i bildundervisningen för fyror och femmor. Utan klassläraransvar, att kunna ställa mer krav än tidigare, att plocka ut såväl pension som lön , "jag har aldrig tjänat så mycket som jag gör i dag" som han säger, låter jobbet och livet rätt bra så här efter att ha passerat 67.
– Jag tycker det är bra att skolan har råd att ha en sådan som jag! Det är inte bra att lärare sliter så mycket. Nu har jag ett "enkelt jobb", om man jämför med mina hårt arbetande kollegor som går på knäna.
En win-win-situation kan man säga?
– Förutom att jag fått en tjänst, underlättar det för Sofie, samtidigt som skolans kompetens har höjts i medieundervisningen, svarar han.
– Det är klart att det skulle vara mer fördelaktigt för skolan att hitta någon annan, säger han och syftar på en lärare som även har en egen klass.
– Men de står ju inte på kö direkt.
Hur länge Lasse fortsätter att jobba, har han inget svar på.
– Jag har kontrakt till den nionde juni. Vi får väl se. Men jag har inte bestämt att inte fortsätta. Så mycket kan jag säga!
Och ja, hans ålder verkar i alla fall inte eleverna bekymra sig speciellt över. På tavlan står det skrivet "hur gammal är jag?" och eleverna har gissat allt från 38 till hans rätta ålder och allt där emellan. Lasse skrattar.
– Så kan det va!
Vid en dator sitter Amelie Lundskog-Magnusson och Ester Järlesjö och redigerar filmmaterial. Lasse kollar läget och ger lite tips. Tjejerna gillar honom.
– Han är jättesnäll! En bra lärare, säger Ester och Amelie håller med.
Elias Lindmark behöver hjälp att byta batteri i en lampa. Han ska filma när han ritar tomtar. Lasse rycker in.
– Jag ska skicka in filmen och bilden till en tävling här på skolan, säger Elias och sätter igång att skissa medan både Lasse och Sofie finns i klassrummet för att inspirera.