Larssons - friskola med egen stil och terminologi
Skolmiljön känns genast intressant, med dessa ljusa och luftiga lokaler i den forna textilfabriken.Men annorlunda är det. Här heter det t ex inte klasser, utan ansvarsgrupper. Man har inte lärare, utan pedagoger.Larssons friskola har sin egen både stil och terminologi.
Karoline Pettersson trivs med Larssons skola och alla projekten där. Den borgliknande innergården är ett arv från det sena 1800-talets textilfabrik, som hela detta komplex ursprungligen byggdes för.
Foto: Fotograf saknas!
Som sagt; ljust, öppet. Det mesta kretsar kring det långsträckta utrymmet mitt i, med dess väl tilltagna takfönster och ljusa färger. Datorbord, skrivbord, samtalsgrupper, här och där bokskåp. En större föreläsningssal. Och bakom höga glasrutor andra salar oregelbundet utströdda - som klassrum, fast här heter det ansvarsrum.
Som på ett torg
Hela tiden elever, som rör sig fram och tillbaka. Några flickor arm i arm. En pojke skrider långsamt framåt djupt försjunken i en bok. Här får man torgkänsla. Ja, faktiskt - här är verkligen som på ett torg, som en mötesplats. Liv och rörelse. Men, samtidigt, så lugnt. Inget skrikande, inget spring, bara ett ständigt milt sorl.
Även lärarrummet ligger där helt öppet bakom glas, med fri insyn både in och ut. Öppenheten är också, får vi veta, en väsentlig del av Vittra-modellen.
- Vi vill ha en lärmiljö, som stimulerar eleven att driva sin egen lärprocess, förklarar skolchefen (ingen rektor här) Christina Ohlman Lysell. Vi pratar mycket om det här, om att visualisera lärmiljön och göra den tydlig. Vi är också på god väg.
- Eleven ska kunna se var någonstans han kan arbeta med svenska, med engelska, med matematik. Det är oerhört viktigt att lärmiljön tydligt visar eleven, var han hittar informationen som han behöver. Men det går bara om man har öppna och ljusa lokaler.
- Sedan handlar det också om att alla eleverna ska vara sedda. Skulle det bli någon konflikt ska vi genast kunna ta tag i den. Det är också mycket lite, som händer här utan att vi får reda på det.
Tre hörnpelare
Vittras pedagogik baseras på tre lika viktiga hörnpelare. Kunskap förstås - men också, för det andra, Personlig utveckling samt, för det tredje, att Lära sig att lära.
Här har man, läser vi på Vittras hemsida, ersatt begreppen ämne, klass, tid och rum med integrering, individ, grupp och mål. Här löper skolåret i fem- eller sexveckorscykler, där ämneskunskap varvas med flera veckor långa projekt. Undervisningen i de enskilda ämnena bedrivs traditionellt, medan däremot i projekten olika ämnen integreras.
- Där finns svenskan också alltid med, säger Christina Ohlman Lysell. Projektet är ofta beskrivet på ett lite svårare språk, som eleverna då får träna på. De skriver också själva mycket under projektet, när de söker kunskap.
Något som kan förvirra till en början är att Vittras skolor håller sig med en helt egen terminologi. Här talar man exempelvis inte om låg-, mellan- och högstadium - utan om miniorer (från förskoleklass och upp till trean), juniorer i 4-5:an, seniorer i 6-9:an.
Dagen för vårt besök är juniorer och seniorer i färd med att avsluta tre projektveckor. För juniorerna, liksom för ungefär hälften av seniorerna, handlar det om Design. Där uppgiften då varit att utveckla nya leksaker (juniorer), eller förbättra redan existerande saker (seniorer).
Projekten, centralt komponerade och gemensamma för alla Vittra-skolor, är upplagda för att motsvara läroplanens krav. I det häfte som ligger till grund för seniorerna klargörs vad som krävs för olika betyg. I det här projektet integreras NO/Fysik, teknik och slöjd.
Scenariot: Ett nystartat företag vill ha utvecklingsidéer för olika slags leksaker. Sortimentet beskrivs, eleverna ska komma med nya idéer. Det färdiga resultatet ska innehålla konstruktionsritning, skalenlig modell, en instruktion "Så funkar den" samt historik över, hur produkten utvecklats genom tiderna
I estetverkstaden, som termen lyder på Larssons, kombineras träslöjd, syslöjd och bild - allt i ett. Här har vi nu juniorer och seniorer huller om buller, i full gång med sina modeller. Här målas, sys, spikas, sågas, filas och sandpappras så det står härliga till.
Några problem med traditionella könsroller tycks inte föreligga. Bartek Buragewizc och Mattias Carlsson syr koncentrerat på en vinterjacka, där något som har med den tillhörande ryggsäcken att göra har produktutvecklats.
- Jag får så många idéer när jag åker buss, förklarar Bartek som svar på frågan hur de kom på den här grejen.
På faktablad som de utarbetat läser vi om jackors historia, om pälsar från sabeltandade tigrar och om utvecklingslinjer som dras tillbaka till istiden.
Av naturliga skäl har vi svårt att avgöra, hurpass mycket man lär sig på ett sådant här projekt. Några flickor tycker det är kul och anser bestämt, att de lär sig saker - medan vissa andra är mer tveksamma. Vad skulle det vara, som vi lär oss på det här? undrar med tvivel i stämman en flicka, där hon hålls med sitt sandpapper.
En annan flicka säger, att Larssons är bra. Förut gick hon i Östra Stenby skola, den som kommunen lade ner lagom till höstterminen.
- Jag skulle börja på Kuddbyskolan i stället. Men där var så bråkigt. Vi hade slöjd där, och en gång fick jag en snöboll i ögat.
Tre juniorflickor har "uppfunnit" ett nytt slags pennställ, som de glatt visar oss.
- Lite roligare än ett vanligt pennställ, förklarar Johanna Stark.
Trion, där även Mikaela Eriksson och Melina Öhrström ingår, har skrivit en manual. "Först så lägger man ner pennorna i hålen och sen när man behöverpennor så drar man spaken uppåt och då kommer alla pennorna upp".
Och de spikar och filar medan andra elever hålls med sina massagesängar, radiostyrda brickor, linbanor för Barbie och allt vad det nu är.
Olika grupper
Hos Larssons är eleverna organiserade i arbetslag om ca 110 elever, där seniorerna är såpass många att de behöver två arbetslag medan övriga klarar sig med ett vardera. Inom arbetslagen sker sedan en uppdelning i två sorters grupper, där då samtliga elever är organiserade i båda slagen - nämligen ansvarsgrupper och målgrupper. Schemat läggs inom arbetslagets ramar.
Det är i målgrupperna, med upp till 20 elever (miniorerna) respektive upp till 30 elever (övriga), som undervisningen i enskilda ämnen bedrivs. Här är eleverna nivågrupperade utifrån kunnande och ambitioner.
- Vi inleder läsåret med ett träningsläger på fyra veckor, där både ämnen och projekt ingår, omtalar Christina Ohlman Lysell. Det är som ett läsår i miniatyr.
- Utifrån det som kommer fram där kan vi placera eleverna i olika målgrupper. På lägret går vi också igenom spelreglerna vi har på skolan, den kultur som det ska vara här.
Vad man lärt sig
Ansvarsgruppen, med sina bortemot 30 elever, är väl vad som närmast kan sägas motsvara en "vanlig" klass i den kommunala grundskolan. Men den är allt lite annorlunda också.
Skoldagen både inleds och avslutas i vad man här kallar ansvarsrummet. På eftermiddagen brukar man då försöka knyta ihop, vad man lärt sig under dagen. Varje ansvarsgrupp har som ledare en ansvarspedagog, som är elevens mentor och tillika den som svarar för kontakten med föräldrarna.
En säregenhet för Vittra är, att ansvarspedagogerna också har ett eller flera ämnen att undervisa i - svenska, matematik, engelska, SO (samhällsorientering), NO (naturorientering). Den som har respektive ämne undervisar då inte bara eleverna i sin egen ansvarsgrupp, utan alla de i arbetslaget ingående grupperna. Och själva undervisningen, den sker alltså i målgrupperna.
Av detta följer att eleverna i Vittras skolor har olika lärare i kärnämnena, och det ända från förskoleklassen. Från början får de vänja sig vid att ha flera olika lärare.
Larssons kör långa arbetspass, med sammanhängande förmiddagar och eftermiddagar. Traditionella raster har man inte, här finns ingen klocka som ringer ut. Men eleverna får ta sig pauser, vilket från sexan sker på eget ansvar.
Denna dag pågår också annat i projektväg, som vi vill ta
Så jobbar vi med nyheter