25-årige Tobias Källström är en av eleverna på Marieborgs folkhögskola. Han tillhör målgruppen för det nya projektet "Vägen". Han har diagnosen "atypisk autism". En diagnos han fick först när han var vuxen. Innan han började studera på Marieborg tillhörde han gruppen "hemmasittare". I nian i grundskolan var han nästan aldrig där. Han beskriver det själv som att han slutade att komma till skolan.
– Jag kände mig tidigt utanför. Men jag skulle säga att det gick bra tills jag skulle börja högstadiet. I låg- och mellanstadiet var det ändå samma klass och jag hade ändå några som jag kände lite bättre, säger han.
Han stannar upp och funderar. Och fortsätter:
– När jag började högstadiet hamnade jag på en annan skola och kände ingen. Jag tappade intresset för skolan och när jag gick ut nian hade jag kanske 90 procents frånvaro. Samtidigt har jag alltid tyckt att skolan saknade utmaningar för mig. Så var det från början och det blev tråkigt, säger han.
Beräkningar talar om att det finns runt 150 000 unga i Sverige som varken arbetar eller studerar. Personer med funktionsnedsättningar, utrikesfödda och personer med psykisk ohälsa är överrepresenterade i den här gruppen.
Forskning visar att ett långvarigt utanförskap kan leda till bristande motivation, sämre självförtroende och ohälsa – något som har stora konsekvenser för såväl individen som samhället i stort. Att det påverkar individen kan Tobias Källström vittna om.
– Att sitta hemma gör att du tänker mycket. Funderar på vem du är. Vad du vill? Under lång tid ville jag ingenting. Jag såg inte mig själv någonstans, säger Tobias Källström.
Ibland delar forskningen in "hemmasittare" i två grupper. I den första gruppen återfinns de som har neuropsykiatriska diagnoser som exempelvis adhd, autism och liknande.
I den andra gruppen finns barn och unga med ångestproblematik eller depression. En ökad stress och press i samhället samt större barngrupper i skolan kan också ha påverkat att fler barn och unga mår dåligt. Att nå den som inte vill bli nådd är svårt.
– Det var jag själv som till slut tog kontakt med Arbetsförmedlingen och frågade om utbildning. Då fick jag reda på att Marieborg hade kurser. Jag har studerat i över ett år nu, säger han.
Vad fick dig att till slut ta steget att ta kontakt?
– Jag vet inte vad det var direkt. Men jag tänkte mycket när jag var hemma. Gråtit och ältat. Men någonstans kom tanken att jag ändå vill någonting. Tanken blev väl starkare och starkare. Jag vill skaffa mig en utbildning. Kanske utbilda mig mer. Jag vill göra något med mitt liv. Men att säga exakt när jag bestämde mig går inte, säger Tobias Källström.
Det är förstås inte alla som lyckas ta kontakten själv som Tobias Källström gjorde. Och det är förstås så att alla har sin unika berättelse. Det expertisen ändå är överens om när det gäller arbetet med att locka människor bort från hemmasittandet är att det viktiga är att möta individen. Att samtala, stödja och faktiskt lyssna.
– Jag började här på Marieborg och sen har jag gått flera kurser. Det har varit en bra miljö för mig och jag känner att nu vill jag bli färdig med gymnasiet.
Hur ser du på framtiden? Vad vill du göra?
– Det vet jag inte riktigt än. Jag har inga bestämda åsikter om det nu, säger han.