"Konsten är min livlina"
NORRKÖPINGEn morgon kunde Eva Persson inte använda sina muskler, inte lyfta temuggen eller tidningen. Idag tar det fortfarande flera timmar att komma ur sängen innan musklerna klarar av kroppstyngden.- Men det är inte omöjligt att komma tillbaka. Det gäller bara att hitta en livlina, berättar hon vid sin första konstutställning i Kanalmagasinet i Söderköping.
Eva Persson i Kanalmagasinets lokaler där hon har utställning den här veckan. Bara för att jag inte är frisk behöver det väl inte synas utanpå. Genom att varje dag göra iordning mig och hålla en viss struktur så mår jag bättre, förklarar hon. FOTO: ROBERT SVENSSON
Foto:
- Men idag lyder inte min kropp min hjärna. Jag hade alla symtom påutbrändhet men tog tag i min situation i tid, som tur var, säger Eva Persson och förklarar att det är viktigt att tänka över sitt liv och det man sysslar med.
Det var förra våren som kroppen kollapsade. Efter år av ständig värk i hela kroppen, vägrade den att fortsätta.
- En läkare bad mig fundera över mitt liv, om det skulle bestå av bara arbete så att all fritid gick åt till att vila för att orka med nästa dags arbetsuppgifter. Tänkte jag hålla på så tills jag dog, var det inget bra liv jag levt och då insåg jag att jag måste ändra mina drömmar och min livsstil för framtiden. Och målandet har hjälpt mig. Det har blivit min livlina för ökad livskvalité, konstaterar hon.
Eva Persson har alltid varit en livfull energisk kvinna som tycker om struktur. Men 1984 fick hon en nackskada på grund av monotont arbete vid datorn. De två arbeten, både som anställd och egen företagare fick hon lämna och beslutade sig för att genomföra en av sina drömmar. Och 1992 tog hon examen som civilekonom inom organisation och marknadsföring. Efter en tuff studietid och några år som anställd i ledande position ökade stresspoängen. Efter att i sex år arbetat med drömyrket, ansvarig för en konsultgrupp i Stockholm och samtidigt fram till hösten 2000, delägare i en butik för konstnärsmaterial, tog det stopp.
- Jag kunde inte lyfta muggen på morgonen. Inte fokusera på något. Idag har det blivit bättre men jag kan varken åka motorcykel, arbeta eller hålla på i trädgården. Förr kunde jag med glädje bjuda 30 personer på middag, berättar hon frustrerat.
Arbetsskadan från 80-talet planterade sig vidare i kroppen och bland annat finmotoriken i den högra handen försvann. Eftersom Eva Persson trivdes med sitt arbete och sin livssituation ignorerade hon smärtan och varningssignalerna.
- Jag var så triggad och tyckte att mitt liv var så lustfyllt. Men jag vet att det finns en räddning. Jag har fortfarande struktur på mitt liv och har hittat ett nytt mål och en ny livslust. Det har målandet gett mig, förklarar hon.
Precis som tidigare gör hon de få saker som hon fortfarande klarar av till hundra procent även om det går mycket, mycket långsamt.
- Min svaghet och min styrka är att jag engagerar mig intensivt i allt jag tar mig för, både på arbetet och privat. Men bara att gå upp och göra iordning mig tar tre till fyra timmar men jag ger inte upp.
Efter sommaren blir hon sjukpensionär och tycker att det är en mycket smärtsam process att helt ge upp yrkelivet. Men varje dag går hon upp och gör iordning sig. Utför några ärenden på stan, tränar medicinsk Qi Gong och målar när kroppen orkar med det.
- Jag är en energisk och envis västerbottning, skrattar hon och vägrar att ge upp.
Så jobbar vi med nyheter