Till enheten kommer spädbarnsföräldrar med bakomliggande problem. Det kan vara psykisk ohälsa, tidigare trauman, missbruksproblem, utanförskap, förlossningsdepressioner eller annat där risken finns att man får problem att knyta an till sin nya familjemedlem. Man kan komma redan när mamman är i 30:e veckan, och sedan upp till det att barnet är 18 månader. De flesta remitteras från Kvinnohälsan, barnmorskor och BVC, eller så hänvisar socialkontoret dit. Enskilda föräldrar kan också ta kontakt direkt.
Under 2023 har enheten haft besök av 117 familjer. Kön är ändå lång. Målet är att familjen ska få kontakt inom två veckor, men i dag tar det ett par månader på grund av det höga trycket. Ändå vill kommunen inte fortsätta samarbetet med regionen. Som en tillfällig lösning valde då regionen att betala de två kommunanställdas löner, men det gäller bara under ett år. Vad som händer sedan med verksamheten vet ingen.
– Det är klart att vi känner en stor oro inför framtiden. Inte bara för vår egen del utan också för familjerna som kommer hit. Vi vet ju inte vad det här kan innebära när året är slut, säger Ulrika Jakobsson och Beata Setterberg, de två kommunanställda kuratorerna.
Hon får medhåll av psykologen Anna Salovaara och kuratorn Cecilia Lundqvist, båda regionanställda. De fyra har jobbat länge tillsammans och alla har samma arbetsuppgifter, utan att några gränser upprätthålls mellan dem. Målet är att lotsa familjer som kommer hit rätt i en otrygg tillvaro.
– Det viktiga från början är att ta reda på vad föräldrarna kämpar med. Det innebär att vi ofta börjar med att få ner stressnivån hos dem. Sedan kan arbetet starta med att föräldrarna ska kunna knyta an till det nya barnet och öka lyhördheten för barnens behov, säger Anna Salovaara och fortsätter:
– Vi jobbar väldigt individuellt efter varje familjs behov så det går inte att säga att "så här gör vi". Man kan säga att vi börjar en dans tillsammans. Ibland är hela familjen med, ibland bara föräldrarna och ibland bara en förälder. Vi vill ge dem verktyg som kan stötta upp familjens samvaro på lång sikt. Att ge barnet en god och trygg start i livet och på det sättet försöka förhindra senare problem under uppväxten.
– En vinst är att familjerna som får hjälp här sedan vågar fråga om hjälp och stöttning senare i livet om det skulle kärva igen. Skepsisen mot vården som många bär på har försvunnit, säger Beata Setterberg.
Spädbarnsenheten har funnits i Norrköping i olika former sedan 1999. Från början hette den Timjan. Det namnet försvann och verksamheten upphörde. Efter en utredning 2012 drogs den nuvarande verksamheten igång 2014.
Nu ser alltså kommunen ut att dra sig tillbaka helt från satsningen. Enheten har haft en kommunal budget på 1 203 292 kronor. Enligt socialnämndens beslut är det inte i första hand kostnaden som varit avgörande. I stället har det funnits starka invändningar på socialkontoret mot att två olika lagstiftningar kolliderar. De menar att personalen på enheten ibland jobbar på ett sätt som strider mot socialtjänstlagen. Dessutom säger man i beslutet att målgruppens huvudsakliga problematik ligger inom sjukvårdens kompetensområde som styrs av hälso- och sjukvårdslagen.
Personalen på enheten upplever inte att detta varit något problem. För tio år sedan ansåg både kommunen och regionen att verksamheten behövdes och ett samverkansavtal skrevs.
När frågan behandlades i socialnämnden i juni reserverade sig ledamöterna från Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. De menar bland annat att liknande samarbete finns i Linköping och ska fortsätta där. Frågan var uppe vid senaste fullmäktige sedan två miljöpartister skrivit en interpellation om vad som ska hända. Socialnämndens ordförande Monica Holtstad (L) försvarade då nämndens beslut.
Ordföranden i regionens hälso- och sjukvårdsnämnd, Fredrik Sjöstrand (M), känner inte till att regionen betalat de två kommunanställdas löner under 2024, men menar att det inte är en permanent lösning. Om enheten alls kommer att finnas kvar, vill han inte uttala sig om nu:
– Däremot är det helt klart att vi i fortsättningen i så fall bara kommer att koncentrera oss på hälso- och sjukvårdsinsatser. Kommunen får ordna de sociala insatser som behövs på annat sätt, säger Fredrik Sjöstrand.