Klingvall flyttar hem - men längtar bort
Maj-Inger Klingvall har representerat färdigt i Mocambique. Nu är det hemmaplan som gäller, på Utrikesdepartementet i Stockholm.Men hon hoppas få komma ut i världen igen.- Jag vill fortsätta att arbeta med Afrika, och med biståndsfrågor, säger den forna biståndsministern.
Maj-Inger Klingvall återvänder till tjänsten på UD i Stockholm, men längtar tillbaka till Afrika.
Foto: Fotograf saknas!
Maj-Inger Klingvall är mycket nöjd med tiden, som hon haft där.
- Det har gett mig så mycket att få jobba utomlands. Det har varit väldigt spännande, väldigt intressant.
Mänskliga rättigheter
De svenska insatserna i Mocambique har haft inriktning på mänskliga rättigheter (jämställdhet), kampen mot hiv/aids samt satsningar på infrastrukturen. Så till exempel är Sverige delaktigt i bygget av en stor bro över Zambesi-floden, liksom i en del skogsprojekt.
Mocambique är alltjämt ett fattigt land, med stora skillnader mellan stad och landsbygd. Men Maj-Inger Klingvall har under sina år där med egna ögon kunnat se, att det i alla fall har går framåt.
- Fler barn får gå i skola, fattigdomen minskar, det har varit en stadig tillväxt i ekonomin, infrastrukturen byggs ut.
- Men det finns ju också stora problem med undernäring, hiv/aids, korruption. Just korruptionen anges av investerare som det största hindret. Och skolan, den är visserligen i princip avgiftsfri. Men i praktiken måste man betala någon avgift även där.
Imponerad
Hon är imponerad av många människor, som hon träffat under de här åren.
- Det finns så många, ofta längst ner på stegen, på den verkliga marknivån. Som bor ute på landsbygden och där gör väldigt mycket för sin by, för sitt närområde. Alla de här föräldralösa barnen, det skulle inte fungera för dem om det inte fanns det här lokala ansvarstagandet.
- Här är vi också inne och stödjer olika organisationer, som jobbar lokalt. Med de föräldralösa barnen, med kvinnoorganisationer, med organisationer som jobbar för att öka kunskaperna om jordbruket.
- Man ser att det finns en kraft i samhället. Som jag själv tror väldigt mycket på, säger Maj-Inger Klingvall.
Tills vidare stationerad i Stockholm ser hon nu fram emot att ha betydligt närmare till sina tre barn och två barnbarn i Norrköping, och ett barn samt två barnbarn i Göteborg.
Det är, som hon säger, en verklig fördel. Men likväl hoppas hon nu på att få något nytt utlandsuppdrag.
Ingen pension än
Eller att, om inte annat, få fortsätta att arbeta inom UD på hemmaplan. Men det sker många ambassadrockader just nu, många bollar som är i luften.
- Så vi får se hur det kommer att bli. Men helst vill jag ju få fortsätta arbeta med Afrika, och med biståndsfrågor. Och pensionera mig, nej det vill jag inte alls, säger Maj-Inger Klingvall, 61.
Så jobbar vi med nyheter