Juletid pÄ Kungsgatan för 60 Är sedan
I början av förra seklet Àgdes Kungsgatan huvudsakligen av spÄrvagnar och hÀstskjutsar. Transport med hÀst och vagn hörde till de bÄda vÀrldskrigens Är. Bryggarkampar drog öl och andra drycker till hushÄllen och andra ekipage levererade ved och annat brÀnsle.
Foto: Lennart Jansson
Under Ă„ren fram mot andra vĂ€rldskriget vĂ€xte antalet lĂ€tta lastbilar snabbt. För att kunna anvĂ€ndas i ransoneringstider konverterades mĂ„nga frĂ„n bensin- till gengasdrift. Ăven taxi och privata bilĂ€gare gjorde likadant. Det bolmade illaluktande och farligt nĂ€r chaufförerna fyllde pĂ„ ved och rörde om i grytorna utmed trottoarerna. Det blev nĂ„got av en miljöchock. Det var hĂ€lsovĂ„dligt att rĂ„ka inandas gasen och nĂ€r de hyperkalla krigsvintrarna lĂ€mnades fanns chaufförer med svĂ„ra men av hanteringen. En rik variation av fordon med spĂ„rvagnar, bussar, lastbilar, hĂ€stfordon, slĂ€dar och velocipeder gav under dessa Ă„r en unik bild till Kungsgatans trafikhistoria. Bara elva meter
Gamla "Norra" Kungsgatan var endast elva meter bred. HÀr skulle bilexplosionen ett antal Är efter vÀrldskriget trycka allt hÄrdare mot gaturummets höga och lÄga sekeskifteshus, och Ànnu Àldre, i nÀstan tre decennier. 1958 lades spÄrvÀgen ner. Sedan vÀllde bilismen ohÀmmat fram. Det talades vÀldigt mycket om trÀngseln, mera sÀllan om avgaser och koldioxid. GatunÀmnden var nog ganska försiktig nÀr det gÀllde att strypa trafiken. Det skulle vara framkomligt och utan hindrande trottoarparkering. Det var ett stort steg att rikta Kungsgatan norrut och att vÀnja södergÄende trafik att Äka Luntgatan. Sedan vidare via Skvallertorget anknytande gator. Bra för stunden, men i tiden lÄg Ànnu fler bilar. Kommunstyrelse och fullmÀktige stod inför vÄldsammare angrepp pÄ Nordantills stadsplan. Ledamöterna Äkte och gick i grupper och enskilt och synade möjligheterna till att fÄ ett gaturum med bÀttre utluftning. En tredjedel bort
Ă tminstone en tredjedel av kvartersbredden pĂ„ Kungsgatans vĂ€stra sida mĂ„ste rivas. SĂ„ kom det sig att flera byggherrar under 1970- och 1980-talen rev gamla och byggde idel nya kvarter frĂ„n Skvallertorget till Norr Tull. Ett 30-tal meter brett gaturum inreddes med körfĂ€lt och parkeringsfickor för handel och andra uppehĂ„ll. TrĂ€drader, cykelstĂ€ll, gĂ„ng- och cykelbanor. SĂ„ modernt som möjligt, alltsĂ„. Sedan 1989 har det njutits av denna aveny. Stadsgata med helt nytt ansikte, fortfarande en hel handel och annan service. Och pĂ„ en del fasader syns krogarnas ljus. Men Kungsgatan mĂ„r inte bra Ă€ndĂ„! Ingen gata finns att dela trafik med! Kommunens etableringspolitik pĂ„ Ingelsta har försvĂ„rat en logisk strĂ€ven att minska innerstadstrafiken. Trafikströmmarna till och frĂ„n dĂ€rute förlĂ€nger köerna pĂ„ Kungsgatan och Ăstra Promenaden och ökar trycket till bĂ„de StockholmsvĂ€gen och StĂ„thögavĂ€gen. Brusten lĂ€nk
PÄ den tiden nÀr spÄrvÀgen och Kungsgatan ingick i ringlinjesystemet hölls hela stans centrum ihop effektivt. Ofta var det hugget som stucket Ät vilket hÄll man tog "Ettan". Det kunde gÄ lika fort Ät vilket. Kring 50-Ärsminnet av ringlinjens nedlÀggning hördes idéer och drömmar om denna pÄ sin tid mycket uppskattade linjes Äterkomst. Nog skulle den kunna Ästadkomma ett effektivt transportarbete. SpÄrvagn till Söderköping? Varför det? HÀr finns mycket kÀrare begrepp om var utbyggnad bör ske? Till den hÀr storyn om Kungsgatan hör förstÄs Àven att gatan ingick i marsch-nÀtet för textilarnas vÀg till jobbet. Den marschen rÀckte ett dussin Är lÀngre Àn spÄrvÀgens nÀrvaro pÄ Kungsgatan.
SĂ„ jobbar vi med nyheter