Johanna: Jag känner mig som en pionjär
Hur gick det sedan?Den frågan ställer vi till Norrköpingstjejen Johanna Björck, 21, som vi skrev om i Folkbladet för tio år sedan, när hon som hörselskadad elev gick i en vanlig klass i Smedbyskolan - och nu läser på Umeå universitet.
- Nu läser jag miljö- och hälsoskyddsprogrammet på Umeå universitet, berättar Johanna Björck, som lyckats bra med studierna trots sin hörselskada. Men jag lever efter måttot att visst finns det problem, men de är till för att lösa. FOTO: NICLAS SANDBERG
Foto: Fotograf saknas!
- Men det kan vara lite jobbigt, att hänga med i undervisningen för vanliga hörande och ibland nästan det kokar inne i huvudet efter all koncentration som jag måste uppbåda, säger Johanna.
- Så det är en enorm skillnad mot min tidigare skolgång. Efter Smedbyskolan gick jag nämligen sju år på högstadiet och gymnasiet i Örebro på speciella skolor för hörselskadade och döva och det kändes mycket mer harmoniskt och lättare, när man kan koppla av med teckenspråk ibland.
Skrivtolkar
- I Umeå har jag tolkhjälp i form av skrivtolkar och teckenspråkstolkar under det mesta av min studietid, men jag träffar inte så många andra hörselskadade eller döva i Umeå.
- Men den utbildning jag var mest intresserad av, miljö och hälsoskydd, fanns bara i Umeå, så jag känner trots allt att jag valt rätt utbildning.
- Nu går jag andra året av fyra och jag hoppas klara av hela utbildningen på en gång, men blir det för tufft kan jag ta en "time out" innan jag slutför studierna. Det är bara några hörselskadade som jag känner som studerar på heltid som jag gör, men det är lite ovanligt med min grava hörselskada att studera på 100 procent.
Efter med engelskan
- Ett problem är att viss undervisning sker på engelska och det språket har jag kommit efter med, som hörselskadad, så det ställer extra stora krav på mig för att jag ska hänga med här. Nu har jag köpt en så kallad läspenna, som man drar över engelska texten och då kommer den svenska översättningen upp i ett litet fönster. Därmed slipper jag släpa runt med ett tungt lexikon hela tiden...
<B>+ Framtidsmål?</B>
- Att få jobba med miljö och hälsoskydd hos någon kommun eller något företag och jag vet att studenter från den här utbildningen är efterfrågade, både i Sverige och utomlands.
- Nu hoppas jag också få ytterligare ett hörselhjälpmedel framöver i form av en inopererad apparat, "CI", som förhoppningsvis ger mig tillbaka en del hörsel på det öra som jag inte hör på alls idag. CI består av en elektrod inopererad i innerörat och en processor som omvandlar ljudet till elektriska signaler som går via elektroden till hörselnerven och hjärnan tolkar det som ljud.
<B>+ Vad gör du på fritiden?</B>
- Förr spelade jag såväl fotboll, som tennis och basket, men i Örebro fick jag upp ögonen för en koreansk kampsport, HaiDong Gumdo, där man använder svärd och som jag utövat i tre år. Sen flyttade jag till Umeå och HaiDong Gumdo fanns inte där. Så jag tränar andra kampsporter i Umeå och det är AiKiDo och Bujinkan.
Kanske du startar en egen HaiDong Gumdo-klubb i Umeå?
- Jag har faktiskt haft dom tankarna, men man måste ha svart bälte för att få starta en klubb och jag har bara blått bälte än, vilket innebär att jag är halvvägs till svart om man räknar från starten med vitt bälte, förklarar Johanna. Och svart bälte ska jag klara framöver, för jag gillar inte att göra något halvklart!
- På fritiden har jag också haft en hel del föreläsningar om hörselskador. Jag är med i föreningen UH, unga hörselskadade, och då blev jag tillfrågad om jag ville åka ut och hålla föredrag, vilket jag tackade ja till. Så jag har föreläst på Lindöskolan, Rambodalskolan, Mosstorpsskolan i Skärblacka, Universitetssjukhuset och träffat elever, föräldrar, lärare och annan personal och det härmed föreläsningar tycker jag är mycket spännande och intressant och sprida information på det här sättet.
Så jobbar vi med nyheter