Men han gjorde det av en alldeles speciell anledning:
– Jag var mitt i livet och började känna att jag ville byta spår och prova något nytt. Av en ren slump utbildade jag mig då till lokförare.
Vad jobbade du med tidigare?
– Jag jobbade som utesäljare och åkte runt med bilen till olika kunder. Ett jobb jag trivdes bra med, men ändå började jag känna att jag inte längre kunde ge 100 procent. Så känslan av en förändring växte fram, att hinna göra något mer och något annat under mina sista 25 år innan pensioneringen.
– Att skilja mig var inte aktuellt och att flytta, för att få en ny miljö, hade vi redan klarat av. Och att byta mitt nuvarande säljarjobb mot ett annat var inte aktuellt, så jag bestämde mig för att jobba med något helt annat.
Och vad var det för slump, som gjorde att du blev lokförare? Kanske en barndomsdröm?
– Nej, absolut ingen barndomsdröm, utan via en bekant som också bytt jobb, fick jag tag i en broschyr om olika yrkesutbildningar. Jag tog fram den på ett hotell i Kristianstad, när jag var ute på en säljresa och den läste jag om att man kunde bli lokförare och då tänkte jag att det kanske kan vara något för mig.
– Jag skickade in en ansökan och efter olika tester och prover, så blev jag antagen till utbildningen och nu jobbar jag som lokförare sedan 2015.
Inga problem socialt att börja utbilda dig till ett helt nytt jobb?
– Nej, familjen ställde upp på mina nya idéer. Vi hade en sparad slant som täckte upp utbildningstiden för lokförare på drygt ett år och jag visste ju att det inte skulle bli några problem att få jobb som lokförare, med tanke på bristsituationen.
– Visserligen kändes det lite konstigt att lämna ett välbetalt jobb och en jättebra chef och dessutom gå ner i lön lite grann. Men det är inga jättestora differenser, så det har gått bra.
Kan du rekommendera lokförarjobbet till andra som går i jobbtankar?
– Ja, absolut. Det finns många fördelar med det här jobbet, som exempelvis mycket sociala kontakter med olika kollegor och andra människor på varje station, där man har rast. Sedan är det lite ensamjobb just när man sitter och kör, men det kan vara skönt också. Då sitter man där och följer årstidernas skiftningar och man ser olika djur vid sidan av spåret. Då känner jag att jag har världens bästa kontorsutsikt.
– Samtidigt måste man alltid vara mycket koncentrerad under körningarna, eftersom man kan ha ansvar för upp till 400 passagerare på ett tåg.
Men ibland sker det ju påkörningar också?
– Ja, det är en nackdel i jobbet, men än så länge har jag inte varit med om det och det är jag tacksam för, förstås.