Jan Stenman från Norrköping berättar om ceremonierna
- Det har varit väldigt fina ceremonier. Med många leenden, det är så thailändarna vill ha det. Berättar Norrköpingsbon Jan Stenman från Phuket. Där han upplevde tsunamin i fjol. Och nu i år minnesceremonierna.
Klockan 10:31 26 december, precis ett år efter att vågen slog in mot fritidsresors hotell Blue Village i Khao Lak. Per Jonsson förlorade sin sambo Inger Svensson i Khao Lak för ett år sedan. I går var han med vid ceremonin vid havet. Foto: Pressens bild
Foto:
Men då inte de "svenska" ceremonier som också varit i området, utan buddhistiskt präglade minnesstunder som thailändska myndigheter anordnat.
Stenman berättar om hur på morgonen blommor sattes ut i havsvattnet vid Phuket, så ofattbart lugnt nu jämfört med helvetesvågorna för ett år sedan. Och på kvällen: Ljusutsättning i stor skala. Så vackert, så värdigt.
Snarare muntert
- Och faktiskt ingen ledsen stämning, snarare munter. Det är så det går till i Thailand, också på begravningarna som kan vara i flera dagar.
- Man ska vara glad så att själen kan få ett lyckligt liv. Så att man kan leva vidare. Det är så man ser på det i den thailändska buddhismen.
- Därför har det inte varit så mycket tårar idag. Utan mera leenden, säger Jan Stenman.
Han har sett representanter för olika länders Röda Korset vid ceremonierna. Men bland publiken är det thailändarna själva, lokalbefolkningen, som har helt dominerat.
- Och det är buddhistiska munkar, som svarat för ceremonierna. Jag tror inte att jag sett till några kristna präster. Men mycket folk var ute, tiotusentals skulle jag tro.
Så vänliga
Som så många andra talar Jan Stenman om, hur vänliga och medkännande thailändarna har varit. Den thailändska regeringen har också månat starkt om att få behålla turisterna. Så t ex är Stenman en av de många som, efter att ha anmält sig via Internet, fått blanketter att fylla i och komplettera med läkarintyg m m - och sedan ersatts av thailändska staten för vad resan till Thailand den gången kostade honom.
Stenman har heller inte tvekat om att återvända. Han vistas i Thailand som rehabilitering efter en trafikolycka, med en ryggskada som kräver vistelse i varmare klimat. Han har nu tidsbegränsad garantisjukpension och bor flera månader om året i den thailändska värmen.
En månskenstur
Stenman hade några svenska gäster då i december i fjol. Natten när tsunamin slog till var de väg väg ut på havet, för att njuta av fullmånen. Det var när de ännu befann sig på stranden, som det hiskeliga inträffade.
- Det var som en enorm dyning, 10 meter hög och 80 meter lång som bara slog över oss.
- För mig var det egentligen inte så traumatiskt, för det gick så fort. Det var ungefär som rutschkana, man bara åkte med. Det var värre för min flickvän, som stod lite högre upp en bit ifrån och såg hur vi sveptes med av vågen. Själv hade jag fullt upp med att försöka hålla mig fast och få luft.
Och det gick, det lyckades honom. Men Stenman måste sedan tillbringa flera veckor på thailändskt sjukhus, med skador bland annat i nacken.
- Det var alla möjliga saker, som flöt med i vattnet och som man slog emot. Stolar, parasoller, hela kyldiskar. Jag har fortfarande ont i nacken.
Gick både och
Men han har, säger han, sannerligen inget att klara över. Så lindrigt som han kom undan.
- Alla mina svenska vänner klarade sig också, så långt kan man ju bara vara tacksam. Men jag kände ju thailändare också, och åtta av dem dog. Så det gick ju bra, och ändå inte. Jag har varit på många begravningar i år.
Ettårsdagen av det ofattbara blev en värdig dag.
- Väldigt vackert har det varit, säger Jan Stenman.
På telefon från ett Phuket, som idag uppges vara i det stora hela återställt. Medan det däremot alltjämt är ödsligt i Khao Lak, där 490 svenskar var bland alla dem som omkom.
Så jobbar vi med nyheter