Jag vaknade och kände mig som Garbo
Hela grejen liksom smög sig på mig utan konkret förvarning, ungefär som kärlek. Innan man vet ordet av så är man kär, och samma sak hände här. Innan jag ens hunnit fatta vad som slog mig upptäckte jag att det var vår, eller nåja, nästan! Förändringarna var små, det kunde vara så att jag helt plötsligt upptäckte att man såg solen (!) när jag gick till skolan på morgonkvisten, eller att gräset minsann var grönt och framför allt, man SÅG gräset. Nog kände man av en viss blåst, men den var inte lika iskallt bitande som förra veckans.
Och som den sanna vårälskare jag är så passade jag på att njuta, minsann.
När regnet sköljde bort all snö så spurtade jag ut i mina gummistövlar för att hoppa i varenda vattenpöl jag hittade, precis som när jag var liten.
Så fort solen visade sig tog jag på mig solglasglasögonen som fick mig att känna mig Greta Garbo vacker och gick omkring med dem, trots folks förvånade miner och sylvassa kommentarer som "nog är det vinter fortfarande minsann". Hur kan dom säga att det är vinter när solen lyser? Vindarna blåser varmt och om man anstränger sig riktigt ordentligt så kan man säkert höra något fågelkvitter från fjärran.
Och INGET skulle få förstöra mina vårkänslor som sprudlade fram tänkte jag och drog glatt på mig min kavaj och sprang ut. Trots att det var isande kallt så stod jag där i mina solglasögon och kavaj och huttrade "DET ÄR VÅR"! Men innan jag ens hunnit skrika mitt vårskrik stod jag begraven i snö och bitande kyla, "jaha, så var det med den våren" tänkte jag och drog på mig vinterjackan och mössan. Nu må vårtecken knoppa igen, och snön är bortblåst men jag vägrar vara lika lättlurad som förra gången. Men jag hävdar ändå envist, "nu SKA det vara vår, det MÅSTE vara vår".
För jag börjar tröttna på detta elände, ena stunden är det vinter och ena stunden är det vår. Ska det vara vinter, så ska det vara det på riktigt, inget halvdant trilskandes här inte! Sen är min åsikt just den att vintern har haft sin tid, nu är det dags för den andra årstiden att komma.
Och för övrigt så har jag faktiskt tappat bort mina vantar och har inga planer på att köpa nya förrän i oktober.
Så jobbar vi med nyheter