"Jag trodde att hon skulle dö"
NORRKÖPING: Alice Shavi, 11, visar sina djupa ärr på ryggen för eleverna i Djäkneparksskolans aula.Hennes egen pappa slog henne med elkablar. Och våldtog henne när hon bara var åtta.- Hon var så skadad att jag trodde hon skulle dö, säger Betty Makoni, "barnens Nobelpristagare" som kämpar för flickors rättigheter.
Efter att ha utsatts för övergrepp som barn kämpar Betty Makoni från Zimbabwe för att ge flickor mod att kräva sina rättigheter. En av de många barn hon räddat undan våld och övergrepp är Alice Shavi, 11. I Djäkneparksskolan berättade de båda igår om sina erfarenheter. Foto: Anita Kjellberg
Foto:
Alice Shavi, idag 11, är en av de många flickor Betty tagit under sina vingar. Det var när Alices mamma dog som en svår tid av sorg och övergrepp började. Hon och lillebrodern fick flytta hem till sin pappa.
- Pappa blev arg för ingenting och jag var rädd hela tiden. För att komma undan försökte jag smyga mig in hemma när han sov, berättar Alice via tolk i Djäkneparkskolans aula.
Djupa sår
Alice blev bland annat misshandlad med elkablar och fick djupa sår. Hon visar oss de fula ärren på ryggen, men fler finns över hela kroppen. Övergreppen stannade inte vid slag. Hon blev också våldtagen under knivhot. Av sin egen pappa.
Girl Child Network
Räddningen blev Girl Child Network, en organisation som Betty Makoni grundat. Hon har byggt tre säkra byar för att hjälpa utsatta flickor. Där får de sjukvård, kläder, mat och möjlighet att gå i skolan.
Betty Makoni skötte om Alice sår och långsamt fick hon den utsatta flickans förtroende. I dag bor Alice tillsammans med sin lillebor i en av byarna. Det går bra i skolan och hon siktar högt - drömmen är att en dag bli pilot.
Även Betty Makoni har utsatts för övergrepp och är uppväxt i ett hem där pappan slog hennes mamma. Trots sin fattiga bakgrund lyckades hon utbilda sig till lärare. I yrket såg hon hur tufft flickorna hade det.
- I början av året kunde det vara 50 flickor i klassen, och i slutet av året bara 10 kvar. Jag blev oroad och förstod att något var fel. Flickorna försvann för att de inte hade råd, för att de blivit våldtagna och gravida eller för att de tvingats att gifta sig när de bara var 12-13.
Blev själv räddad
- Jag är själv en av få flickor som blev räddades från övergrepp i tid. För att hedra dem som hjälpte mig ville jag göra detsamma för flickor jag såg fara illa. Därför lämnade jag min lärarkarriär för mitt kall. Jag vill se till att flickorna går i skolan och att de får en röst - att ge flickorna en röst är enda sättet att stoppa kränkningarna.
Tjejklubbar
Hon startade först tjejklubbar på skolor för att stärka flickor, men märkte sedan att det inte var tillräckligt -flickorna behövde en säker plats att bo på för att komma ifrån sina plågoandar. Prispengarna ger en möjlighet att utvidga de skyddade byarna så att fler utsatta flickor kan få hjälp.