Innan hon fick en hörapparat såg Helena Lundes vardag väldigt annorlunda ut. Personer i hennes närhet kunde uppfatta henne som sur och tvär och hon hade svårt att kommunicera med människor.
– Det påverkade mig framför allt i sociala sammanhang. Tillsammans med en person gick det bra men jag ville inte sitta och prata i grupp. Det blev konstiga situationer och ett utanförskap, säger hon.
2017 diagnosticerades hon med en medfödd sensorineural hörselnedsättning. Sedan hon fick hörapparaten har hennes närstående uppfattat henne som en nästintill förändrad människa.
– Det var en av de mest fantastiska stunderna i mitt liv. Jag har fått en helt annan livskvalitet idag. Jag kan ta för mig av livet och stå upp för mig själv på ett helt annat sätt.
– Det har också varit underbart att komma i kontakt med andra hörselskadade. När jag förstod att jag inte var ensam i det här.
Men varför dröjde det då så länge innan hon fick hjälpmedlet?
Helena lider sedan tidigare av en cp-skada samt av en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, till en början benämnd som ADHD men som nu lutar mot att ändras till ADD eftersom hon inte är hyperaktiv.
Hon tror att förklaringen ligger i någon av dessa diagnoser.
– När jag har påtalat att jag har svårt att höra har man skyllt på min ADHD-diagnos. Att jag har svårt med min uppmärksamhet.
Vändningen kom när hennes färdtjänstchaufför övertalade henne att söka hjälp för hörseln.
– Det blev många turer inom psykiatrin och sjukvården innan man lyssnade på mig. Jag är oerhört tacksam mot den här personen som fick mig att ta kampen som till slut ledde till en utvärdering.
Helena hoppas nu att hennes historia kan belysa en problematik som hon tror finns för många personer med funktionshinder.
Det saknas en kompetens inom hörselvården att ta emot och undersöka människor som sitter i samma sits, menar hon.
– Man har inte den kunskapen och det saknas resurser. Det finns helt klar fler som skulle behöva den hjälpen.
Johanna Petterson är ordförande för HRF i östra Östergötland där även Helena är aktiv.
Johanna Pettersson kan inte uttala sig om specifika fall men berättar att det inte råder någon tvekan om att personer med flera funktionshinder kan få det svårt att även testas för hörselskada. Speciellt i vuxen ålder.
– Det är väldigt vanligt att personer med olika diagnoser inte alltid får kontroll på det här med hörseln, säger hon.
– Har man olika diagnoser tänker man som läkare i första hand inte på att personen skulle kunna ha en hörselskada.
Borde det inte vara enkelt för en läkare att göra ett test för att utesluta en hörselskada?
– Jag tror egentligen inte att det är svårt att få till ett hörselprov utan det har nog snarare att göra med att vården inte har haft med hörsel i sina rutiner kring olika diagnoser.
– Om en person har svårt att gå kanske man tittar på det, men glömmer bort balansen. Man fokuserar på en viss del när helheten skulle behöva lyftas fram.
– När man är vuxen kan det vara så att vården förutsätter att patienten redan testat hörseln.
Samtidigt är det inte specifikt inom just hörselvården som problematiken finns, förtydligar Johanna Pettersson.
– Det blir lite omvänt eftersom det ofta är andra instanser som behöver be hörselvården om ett utlåtande – men jag tror att läkare är jätteöppna till att hitta nya sätt att jobba med detta.