I rummet arbetade assistenten Honorata Leglund, som dock klarade sig utan splitterskador:
- Tursamt nog stod jag ett par meter från fönstret och pratade med en arbetskollega, just när isbiten kom farande genom fönstret, berättar hon.
- Men om jag suttit vid min arbetsplats precis vid fönstret, hade jag nog träffats av en del splitterbitar. Så nästa gång de kommer för att knacka bort is, kommer jag nog direkt att flytta mig lite längre bort från fönstret, för säkerhets skull...
"Omöjlig" olycka
Biträdande rektorn Anders Frick har undersökt olyckan så gott han kunnat och säger så här:
- Det viktigaste är förstås att ingen blev skadad av splittret som istappen förorsakade.
- Och när det gäller själva olyckan, känns det nästan som en omöjlig olycka, som inte borde kunna hända. Istapparna ju alltid ramlar rakt ner, när man knackat bort dem och borde inte kunna "skruva" in sig mot huskroppen och krossa ett fönster.
Studsade in
- Men när jag undersökte olycksplatsen lite närmare, såg jag att det finns en liten utbyggnad på huskroppen, en utsmyckning som den här istappen troligen träffat och sedan studsat in i fönstret.
Har du pratat med Stadspartner, som ansvarar för husskötseln?
- Nej, men det får vi göra och se till att man tänker på den här utbyggnaden, när man knackar istappar i fortsättningen just vid den här husväggen.
Trasig elslinga?
- Men egentligen, säger Anders Frick, är det här en olycka som inte borde hänt ändå, eftersom vi har elslingor nedlagda i stuprännona, som gör att isen smälter, utan att hinna bilda några istappar.
- Men just där olyckan nu skedde, bildas det istappar ändå hela tiden och det beror säkerligen på att elslingorna inte fungerar precis där, av någon anledning. Så det får vi också titta på.