Verkligen ÄLSKAR och då är det svårt att inte älska tillbaka.
Treackords-rocken har vi hört en miljon gånger tidigare.
Det är primitivt.
Det är monotont.
Det är bara överkroppar.
Alla låtar låter likadant.
Men en frontman som skuttar ned från scenen och löper runt som en galning nere vid publiken är alltid en vinnare.
Ljudet på den största, blåa scenen, är bra och det är också Airbournes gig.
Musik som kommer från hjärtat är hopplöst svårt att värja sig mot.
Ta mig fan att det till och med skingrar de elakaste gråa molnen tillfälligt.