Inget som förvånar
NORRKÖPINGDe höga ohälsotalen för Navestad och Hageby, de högsta i Norrköping - redovisade i onsdagens Folkbladet - är inte ägnade att förvåna någon. Så har det ju varit i ett antal år nu.- Vi och andra gör så mycket vi någonsin förmår, säger Hans-Göran Säwar, direktör för Södra kommundelsnämnden.- Men det är ju tyvärr hela tiden otillräckligt
- Vi har stora förskolegrupper, med barn som är som de är, och som behöver mer stöd än vad som är normalt. I våra skolor behövs mer resurser än på andra håll. Hemtjänsten kräver också mer resurser hos oss, vi har många även under 65 år som är i behov av hemtjänst.
Men dessvärre har, konstaterar Säwar vidare, kommunens resursfördelningsmodell - där mer utsatta kommundelar förut på grund av sin sociala profil fick mer pengar - på senare år slätats ut.
<b>Bekanta orsaker</b>
Bakomliggande orsaker till ohälsan är välbekanta: Arbetslöshet, knapert leverne på bidrag eller låglön, utanförskap. Andelen invandrare är högre än på andra håll. Samtidigt är det mycket som görs. Det finns ett lokalt hälsoråd där olika aktörer ingår, Ditt Nya Hageby bedriver sin verksamhet osv.
Men kommunens nedskärningar på senare år har drabbat Södra kommundelen, och som Hans-Göran Säwar noterar är det inte bara kommundelsnämnden som fått mindre att röra sig med:
- Socialnämnden skulle behöva förstärkningar, med sina höga kostnader för omhändertaganden. Arbetsmarknads- och vuxenutbildningsnämnden har också fått nedskärningar.
Oroande är vidare, att ridån tycks gå ner i vår för Marieborgs folkhögskolas kurser i Navestad i vår. Där har många, inte minst invandrare, dragits med.
- Nu undrar man vad som ska hända med de människorna, säger Säwar. Alla sådana här bitar påverkar folkhälsan.
För Ulrika Hamrén, diakon i Tingstads församling som omfattar Navestad, är ohälsan där en daglig realitet.
- Visst märks det. Och min personliga åsikt är att man ser ett socialt arv där. Folk som nu kommer till mig med dålig ekonomi, trassel med socialen och vad det nu kan vara har ofta själva haft en tråkig barndom, de har saknat förebilder. Och nu är de väldigt oroade för att deras egna barn inte mår bra.
Ulrika Hamrén talar om vilken inverkan det kan ha att vara omgiven av vuxna som är arbetslösa, sjukskrivna, som inte orkar ta tag i sin situation.
- När man sedan själv kommer i svårigheter har man inga förebilder. Det blir svårt att tänka att nu måste jag börja läsa, nu måste jag förändra min situation. När man sett, hur vuxna omkring en har varit lite apatiska.
En aspekt är att många motionerar för lite. Åka till fjällen har man ju inte råd med, men även gratismotion kan vara främmande för många.
- Barnen sitter ju inne väldigt mycket med TV och datorspel, säger Ulrika Hamrén. Sådant leder ju till övervikt och i ett framtidsperspektiv kan man se, hur det kommer att bli problem med hälsan.
En del försök har görs att få ut folk i rörelse. Barnvavårdscentralen har haft promenader till Ensjön med nyblivna mammor. En grupp äldre personer, som kyrkan har kontakt med, har också knutits dit.
- Till min förvåning märkte jag då, att det fanns de som bott här i flera år men aldrig tänkt tanken att gå ner till sjön med barnen, säger Ulrika Hamrén.
Avsikten är naturligtvis, att de promenerande mödrarna ska bli en självstyrande grupp. Sedan de väl insett, att så här enkelt kan det faktiskt vara.
Så jobbar vi med nyheter