Hoppet släcktes
NORRKÖPINGTidigt i går morse fick Lars Stjernkvist veta att hans vän och kollega Anna Lindhs tillstånd var allvarligt men något stabilt. Därför kom beskedet kvart över åtta som en chock.- Jag klev just ur en tv-studio när de meddelade mig och fortfarande trots att det gått så många timmar har min tanke inte hunnit ikapp verkligheten, säger Lars Stjernkvist.
Lars Stjernkvist fick dödsbudet i går morse kvart över åtta. Ett par timmar tidigare hade han fått veta att tillstånd för Anna Lindh var allvarligt men något stabilare. FOTO: PRESSENS BILD
Foto:
- Jag är fortfarande väldigt förvirrad. Det praktiska arbetet som just nu måste genomföras håller mig uppe. När hela tillvaron gungar är det en ledstång. Men när jag kommer hem ikväll och tankar och känslor hinner ifatt verkligheten då blir det min hustru som får stötta mig.
<b>Glad som vanligt</b>
Lars Stjernkvist träffade utrikesminister Anna Lindh senast för drygt en vecka sedan.
- Vi träffades så ofta att det är svårt att komma ihåg när den sista gången var, säger han och berättar om deras sista möte på Sörmlands partistyrelse och hur glad och leende hon var, precis som vanligt.
- Hon berättade på sitt sedvanliga entusiastiska sätt en anekdot från en av sina resor, det minnet kommer att leva kvar starkast av alla, förklarar Lars Stjernkvist och försöker beskriva sin bild av henne.
Anna Lindh är kvinnan som på ett obegripligt sätt lyckats med att både göra sig hemmastadd i Europas finaste salonger samtidigt som hon klarade av att sköta sin familj och barnens vardagsproblem.
- Full av liv lyckades hon lösa både Europas frågor och sina barn på hemmaplan. Det är så jag kommer att minnas henne.
Det är två saker som driver Lars Stjernkvist att fortsätta sitt politiska arbete efter gårdagen.
- Samtidigt som man sörjer blir man arg och bestämd över att våldet inte får segra. Det ger motivation att arbeta ännu mer effektivt, förklarar han.
Bara någon minut efter att Anna Lindh blivit knivskuren i onsdags fick han beskedet och avbröt allt kampanjarbete och gav sig av till Stockholm. Fortfarande med hoppet att hon skulle klara sig.
- För mig är hon den kvinna som fick allt att gå runt. Den internationella politiken och familjen och alltid lika entusiastiskt, med ett leende på läpparna.
- Just att hon var så full av liv gör det ännu mer obegripligt hur livet kunde ryckas bort från henne, avslutar Lars Stjernkvist.
Så jobbar vi med nyheter