Efter att ha åsett speciellt andra halvlek var det något av världens åttonde underverk att det inte blev något Sleipnermål.
– Det känns bara grymt, menade tränare Kent Hellström.
– Vi kom ju fram våg på våg.
Nu är Kent en luttrad tränare och var som vanligt samlad och lugn under kommentarsstunden. Men innerst inne var det nog lite upprörda känslor.
De där "nära-mål-situationerna" stod i andra halvlek som spön i backen. Ribban fick sig en träff, räddningar på mållinjen skedde ett par gånger, skott fräsande strax utanför målramen likaså - men inget målresultat.
– Tycker synd om grabbarna som gjorde en utmärkt spelinsats. De hade fart på bollen med färre tillslag - precis som vi kommit överens om. Vi fick ju Gute att bara jaga och slå ifrån sig.
Kent hade två motsägelsekänslor i kroppen. Utmärkt nöjd med spelskickligheten men när det gällde det viktigaste - målproduktionen - då slet han sitt hår.
– Vi kan inte bara hänvisa till otur...
Det här måste vara en av de mest orättvisa resultat i Sleipners 110-åriga tillvaro. Och hade Gutes enda (!) målchans lyckats i andra halvlek hade det toppat den listan utan tvekan.
Chans till revansch kommer snabbt - på onsdag kommer Värmbol till Nya Parken. Dags att skaka av sig hemmaspöket...