Härligt hundliv i första snön
NORRKÖPINGVinterns första snö föll försiktigt över Norrköping, som ville den känna sig för. Om den verkligen gillade att landa på jorden, att klä den i vinterskrud.Men på morgonen var då marken täckt, mörkret ljust, världen en annan.
Snön gör lilla Lenita alldeles överlycklig. Något som matte Sonja Lennfalk gärna vitsordar. FOTO: NICLAS SANDBERG
Foto: Fotograf saknas!
Så värst mycket snö var det inte. Till snögubbar räckte den inte, bara till en eller annan snöboll som for genom luften denna morgon när världen än en gång var som ny.
<b>Mot pulkabacken</b>
Men pulkor kommer ut, här och var ser vi dagisgrupper på väg mot närmsta backe. Mitt i Kneippen samsas barn från Villstadsskolan och Hultets förskola.
- Jag är svingalen när det gäller pulka, hör vi en tämligen ung man deklarera. Fattaru? Nu drar vi!
Och så åks det nerför backen, och nog har vi hört den där ramsan förr - ja, redan för ett halvt sekel sedan eller så:
- Se upp i backen, fyra hål i nacken...
Vi träffar på brevbärarn, som heter Matthias Johnsson och för sin del är lite kluven till den första snön.
- Det blir ju ganska så besvärligt att ta sig fram, konstaterar han.
- Men visst, det blir fint med snön till julen, tillägger han. Man får väl ta snön som den kommer...
Låter närapå som ett bevingat ord, det där sista, hinner vi tänka - men glömmer allt annat när vi får syn på dagens gladaste lilla varelse. För tänk! så roligt det är att vara hund, särskilt vissa dagar.
- Lenita älskar snön, omtalar matte Sonja Lennfalk. Hon blir jätteglad, skuttar och hoppar omkring. Vi har haft två hundar tidigare, och de var lika förtjusta i att vara ute i snön de med.
<b>Som skogsstig vit...</b>
Lenita är en liten papillon ("fjärilshund") och vet vad snö vill säga, sex år som hon är. Och när vi ser henne stryka fram över snösträngen som ännu ser någotsånär jungfrulig ut kommer oss i tanken den där dikten av Gunnar Björling, den som börjar så fint med "Snön och som på en skogsstig/ vit".
Med poetens suggestivt knappa ordval antyds en nysnöad stadsgata. Där "blänker täckta lyktors ljus", och i denna stillhet får också en viss rörelse avteckna sig:
"och för en timme sedan/ och tassande en liten ljusbrun hund..."
Första snön hade kommit till Norrköping. Lite längre fram på dagen tog sedan snöandet förnyad fart.
Den ville stanna hos oss, snön. Bli till julesnö.
Så jobbar vi med nyheter