Här lär sig framtidens Top Guns flyga helikopter
LINKÖPINGDet skakar och rycker. Känns konstigt overkligt men är fullaste allvar. Ett enda felaktigt beslut kan vara livsavgörande. Det handlar om att vara helikopterpilot inom försvarsmakten. Ett äventyr som är långt ifrån en lek.
För den som vill bli helikopterpilot är värnplikt och utbildning till officer enda vägen. Den är lång och svår med många tester både psykiskt och fysiskt. Björn Johnson har alltid varit intresserad av att flyga och han har hittills aldrig ångrat sig. "Nej, jag har inte tröttnat än och kommer nog inte göra det. Om jag fick skulle jag flyga hela dagarna." FOTO: JANNE FORSBY
Foto:
Det påminner onekligen om filmen Top Gun. Gröna pilotuniformer och gula halsdukar och så hjälmen lite nonchalant i ena handen. De är lärare vid försvarsmaktens helikopterutbildning och skräms varken av väder eller vind.
? Det är som att lära sig cykla. Det är ett helvete i början men sen sitter det i ryggmärgen, förklarar Björn Johnson, chef för helikopterflottiljen i Linköping, när vi lyfter med en av helikoptrarna och skrattar åt min rädsla för det regniga vädret.
? Det är få väderlekar som kan hindra en helikopter. Det viktigaste är sikten därför är kraftig dimma ett hinder.
<B>Frihetskänsla</B>
Med enkla små rörelser för han helikoptern som han vill. Framåt, snabbt uppåt eller nedåt. Markkänslan finns bara kvar genom den turbulens som skakar och rycker i helikoptern. Annars känns det overkligt drömlikt. Inte att vi faktiskt är 200 meter över marken eller åker framåt i 200 kilometer i timmen.
? Många som har höjdskräck upplever att man förlorar rädslan när man kommer upp, konstaterar Björn innan han landar på ett fält utanför Vadstena.
Marken kommer fort närmare innan det blir alldeles stilla. Någon rädsla i form av dödsskräck ger sig inte till känna. Det blir aldrig någon aha-upplevelse. Istället infinner sig en känsla av frihet och lätthet.
? Det roligaste är att flyga mellan trätoppar och hus, och i fjällen, beskriver han, innan han visar ett av många övningsmoment; hovring.
På en och en halv meters höjd står helikoptern helt stilla.
<B>Inte glamoröst</B>
Som lärare på helikopterflottiljen är vardagen inte så glamorös. Det är sällan de får flyga själva och flera år sedan försvaret hade så mycket pengar att de fick flyga så mycket som de egentligen skulle behöva.
? Det blir mest att sitta med när eleverna flyger och vara beredd på att ta över om det skulle behövas, konstaterar han, innan han ger sig av med en grupp ut i det regniga vädret.
Runt benen på mannarna lufsar en amerikansk cockerspaniel, husets lilla döva maskot, Doolie. När husse flyger springer han vant runt i huset.
Utbildningen av helikopterpiloter har funnits i Linköping sedan 1985. Förr var den huvudsakligen inriktad på militär aktivitet men i takt med att hotbilden mot Sverige mattats av förändrades också utbildningen.
? Nu är vi mer inriktade på internationella insatser inom ramen för EU och FN. Behovet har förändrat våra övningar, berättar Stefan Rahmberg, kapten.
<B>Mer transport</B>
? Vi övar inte så mycket stridsflyg utan mer transport och räddningsaktioner, konstaterar han.
De vanligaste räddningsaktioner som helikopterflottiljen beordras ut till i Linköpingsområdet är när de söker efter försvunna personer.
? Förra sommaren var vi med och sökte efter en autistisk kille som försvunnit. Men vi kan när som helst också beordras ut till större aktioner som vid översvämningar både i Sverige och i Europa, säger Björn Johnson.
Vid räddningsaktioner påminns besättning ofta om det farliga med att flyga helikopter.
? Risken blir oftast större vid räddningsaktioner just för att det nästan inte går att säga nej. Man vill rädda, förklarar Stefan Rahmberg som flera somrar arbetat på ambulanshelikoptern i Stockholms skärgård.
? Det finns ett ordspråk inom kåren; Jag står hellre kvar på marken och önskar att jag flög än i luften och önskar att jag var på marken.
<B>Lugnt med utbildning</B>
Men framtiden på helikopterflottiljen blir ganska lugn. Helikoptrarna ska bytas ut. Den gamla helikopter 6 som de tränar med idag byts ut mot två nya 14 och 15. Därför är det utbildning och egenträning som gäller för de 15 lärarna på Malmen. Nästa grundutbildning påbörjas först 2006 men både instrumentflygutbildningen och mörkerflygutbildningen kommer fortsätta.
? Man blir aldrig fullärd, det gäller även för oss lärare. Den dag man tycker att man är fullärd ska man sluta flyga, konstaterar Stefan Rahmberg.
Så jobbar vi med nyheter