Det kan man nästan ana, bara med en blick på det här vykortet anno 1902, från en av de stora vävsalarna hos Norrköpings Bomullsväfveri.
På den här tiden kallades Norrköping för Sveriges Manchester, tack vare alla textilfabriker, som gjorde att Norrköping låg i framkant och var ledande i branschen.
Fabriksägarna blev rika som troll medan arbetarna i vävsalarna, nästan enbart kvinnor, fick slita hårt för låga löner. Men man hade i alla fall ett jobb att gå till...
Angående Norrköpings Bomullsväfveri grundades företaget 1854 och kallades för "Tuppen", efter varumärket Tuppen.
Varumärket Tuppen lär ha kommit till då bolagets ledande män besökte England för att köpa maskiner och där beskådade en tuppfäktning. Tupparna ansågs ha den stridsanda och seghet, som fordrades av ett nystartat företag.
Tuppenkvalitet är Toppkvalitet var en av de slogans som bolagets reklamavdelning spred över landet.
Fabriken startade med ett 70-tal vävstolar och redan efter två år hade antalet stigit till 247. Man satsade bland annat på enfärgade mollskinn av bomullsvävnad. Vid sekelskiftet 1900 var Tuppen Norrköpings största industri.
Vid Grytsgatan låg spinneriet och vävsalarna. Den färdiga väven transporterades till fabriken på Garvaregatan för behandling och beredning, exempelvis blekning, färgning och tryckning.
Företaget verkade i Norrköping fram till 1961, då det uppgick i Gamlestadens Fabrikers AB.
Under 1970-talet dog nästan alla textilindustri ut i Norrköping, men det är en annan historia.