Svensk inrikespolitik väntar på halvtidssignalen. Om ett par, tre månader avslutas det andra riksmötet av mandatperiodens totalt fyra riksdagsmöten.
Moderaternas första halvlek har varit omtumlande. Partiet, vars statsråd dominerar alliansregeringen, började med en rivstart. Sänkningar av inkomstskatter och av ersättningsnivåer i socialförsäkringarna kombinerades med skandaler och därpå följande inofficiella världsrekord i snabba avgångar av nyutsedda statsråd.
Siktet var inställt på människornas ego. Kampanjen ”Bankomatkvittots dag” inför den 25 januari 2007 då de första lönerna med sänkta skatter betalades ut, blev dock en riktig flopp. Partiet hade hoppats på ett lyft i opinionen när folk fick mer privata pengar i handen. Men av detta blev intet. Opinionsraset fortsatte och har fortsatt in i våra dagar.
Under första halvlek har regeringen och moderaterna haft draghjälp av en fortsatt stark, internationell högkonjunktur. Nya jobb har strömmat till i stor omfattning. Men den offentliga och opinionsmässigt strukturerande debatten har mer gällt de hundratusentals avhoppen från a-kassan än de hundratusentals inhoppen i arbetslivet.
Udda debatter om könsneutrala äktenskap och regeringens eget strul med fastighetsskatten har bidragit till att oppositionen leder stort i första halvlek.
Inför andra halvlek kommer moderaterna att göra allt vad de kan för att komma ut på banan med ett peppat och förändrat lag. Partisekreteraren och chefstränaren Per Schlingmann anslog tonen på rikskonferensen i Göteborg. Nu är det framtiden som gäller. Och i framtiden är det ”Vi” och inte ”Jag” som gäller.
I sin nya ”bok” – snarare ett kampanjhäfte – ”Med sikte på framtiden” skriver Schlingmann: ”Det finns en vanföreställning om att det är plånboken som styr väljarnas partival. Så är det absolut inte, allra minst i Sverige där vi har en stark känsla för kollektivet. Därför är ett politiskt förslag – exempelvis en skattesänkning som gynnar den egna plånboken inte nog för de flesta svenska väljare. Skattesänkningen ska också komma andra till del; min granne, mina släktingar och till dem som verkligen behöver det.”
Jag frågade Schlingmann om inte moderaterna hade styrts av just denna ”vanföreställning” om den egna plånbokens betydelse för partivalet, när de körde så hårt inför Bankomatkvittots dag? Han smålog lite generat och medgav att det nog hade funnits ”överdrivna förhoppningar” på vad det första steget av jobbskatteavdraget skulle betyda för regeringens opinionssiffror.
Men nu är det alltså nytt ljud i skällan. Den fortsatta förnyelsen av Sverige ska laddas med värderingar om välfärd, trygghet, gemenskap och ”vi”.
Värt att notera är också att moderaterna nu skärper tonen mot de politiska motståndarna i socialdemokratin. Per Schlingmann gick till hårt, personligt/politiskt angrepp på Mona Sahlin när han inledde moderatkonferensen i fredags morse. (Jag skriver mer om den saken på lördagens ledarsida som du kan läsa längre ner på folkbladet.se) Statsminister Fredrik Reinfeldt avfärdade samtidigt – i en intervju med Göteborgspostens webb-tv - Göteborgs starke s - man Göran Johansson som en politiker vars ”affärsidé är att klaga”.
Moderaterna är ute efter att provocera fram socialdemokraterna ur sina rådslagsrum. Utan en tydlig motståndare att spänna sin egen politik mot riskerar moderaterna och alliansen att hamna i ett vakuum. Det mesta talar dock för att socialdemokraterna kommer att inleda även den andra halvleken på ett avvaktande sätt. S har inget att vinna på att krysta fram ett regeringsalternativ redan nu. Men visst ökar pressen på socialdemokraterna att bekänna färg, det ska vi inte blunda för. När Fredrik Reinfeldt avslutade moderaternas konferens i går eftermiddag annonserade han ytterligare sänkningar av inkomstskatterna till januari nästa år. S har tidigare sagt nej till det ”andra steget” av skattesänkningar – som infördes i januari i år. Om det tredje steget blir av, kommer socialdemokraterna då att säga nej även till det?
Filippa Reinfeldt är en viktig spelare i de nya moderaternas lag. Jag lyssnade på henne vid två seminarier på moderatkonferensen i Göteborg. Hon skiljer ut sig från många andra kommun- och landspolitiker i sitt parti. Där de flesta andra är djupt integrerade med sina uppdrag på ett närmast socialdemokratiskt sätt, är Filippa Reinfeldt i första hand en nymoderat aktör. Hennes uppdrag som landstingsstyrelsens ordförande i Stockholm handlar inte primärt om sjukvård utan om möjligheten att regeringen Fredrik Reinfeldt ska bli omvald 2010.
Därför var det mycket intressant att lyssna på henne under seminarierna som handlade om ”Vårdval Stockholm”. Socialdemokraterna är precis som moderaterna väl medvetna om att Stockholms landsting – med en femtedel av landets väljare – kommer att spela en avgörande roll för utgången av nästa riksdagsval. Därför har s siktat in sig på Vårdvalet i Stockholm och på Filippa Reinfeldt. Hon är en ideal motståndare för socialdemokraterna. Dels har hon ledningen i Sveriges viktigaste valkrets, dels är hon gift med statsministern. Här finns chansen att skapa en bild av moderaterna som ett familjeföretag med uppdraget att skjuta välfärd och rättvisa i sank.
Filippa Reinfeldt är ordförande i moderaternas interna sjukvårdspolitiska grupp. Hon har ansvaret för att m kan möta väljarna med ett attraktivt program för den framtida sjukvården. Moderaterna kommer att stå och falla med hur väljarna uppfattar sjukvården i Stockholm. Under moderatkonferensen fick jag intrycket att Filippa Reinfeldt är beredd till en del oväntade manövrar för att kunna vinna slaget om Stockholm. Jag håller det inte för otroligt att moderaterna i Stockholms län kan gå till val på en skattehöjning för att öka tillgängligheten och kvalitén i sjukvården. Det vore ett verkligt nymoderat grepp! En fortsatt sänkning av inkomstskatten, som Fredrik Reinfeldt talade om vid moderatkonferensens avslutning skulle onekligen ge ett större utrymme för en ökad skattefinansiering av sjukvården i Stockholm.
När politikens andra halvlek blåser i gång under sensommaren talar fortfarande det mesta för att oppositionen kommer att vinna nycklarna till Rosenbad vid matchens slut. Men ingenting är säkert. Säker kan man dock vara på att socialdemokraterna kommer att behöva vara ordentligt på tå för att matcha moderaterna i kampen om vilket parti som bäst förstår hur ”Vi” har det nu och hur ”Vi” vill ha det i framtiden.