Miia Austa, ordförande i Lärarnas Riksförbund i Norrköping, är bekymrad för gymnasieskolornas situation. Hon talar om stora klasser, låga programpriser, låg lärartäthet, minskad undervisningstid för eleverna, samtidigt som kunskapskraven är lika höga, och ökad stress bland lärare som vänder ut och in på sig själva för att undvika att eleverna drabbas.
Politikernas tal om satsningar kallar hon politisk retorik. Någon satsning märker inte gymnasieskolorna av ute i verksamheten, säger hon.
– Ordet satsning har vi hört i alla år. Det blir så ihåligt, säger Miia Austa.
– Man satsar med den ena handen och drar ner med den andra handen.
Före jul fick gymnasieskolorna besked om de nya programpriserna för 2015. Några har höjts, andra har sänkts. Förändringarna slår olika mot olika skolor.
– Samtliga gymnasieskolor i dag har sparkrav på sig. De får inte ekonomin att gå ihop, utan kraftfulla åtgärder.
– Vi har extremt låga programpriser. Vi ligger i botten i Sverige, säger Miia Austa.
Det finns statistik över vad de förväntade priserna skulle vara i Norrköpings kommun.
– Vi avviker tolv-fjorton procent från de standardpriserna.
I den bästa av världar, säger Miia Austa, tyder det på att man är fruktansvärt effektiv, och i värsta fall på att pengarna inte räcker till.
– Tittar man på SKL:s siffror tycker man att Norrköping är duktiga som har en gymnasieskola som är billigare än förväntat, men vi som jobbar med det vet att myntet har en väldigt svart baksida. Det är stressen, framför allt, och att man inte hinner med eleverna.
Priserna för programmen på Norrköpings kommunala gymnasier är också lägre än riksprislistan, den lista som sätter riktpris för vad det kostar att köpa utbildningsplats i en annan kommun.
– Pratar man med politiker handlar det om att vi är så effektiva i Norrköping. Riksprislistan är densamma oavsett om det är en stor kommun eller en liten kommun. Det är klart att det är mer lönsamt att ha större enheter, större skolor och större klasser. På det sättet är det ju sant. Men det finns också en gräns för det, när det inte bara handlar om storlek utan det också handlar om att man tafsar på kvaliteten, säger Miia Austa.
– Gymnasieskolan har gått back i många år i Norrköpings kommun, säger Miia Austa som menar att politikerna måste börja inse att det kanske inte handlar om organisation, utan om en felbudgetering, och att de måste börja omprioritera.