Granskaren

Det där sista var förstås lite oväntat för att komma från en av våra mesta och även mest omdiskuterade intervjuare.
- Men jag vet ju hur journalister kan tolka, verklighetsförskjuta. Hur det kan gå till.
"Den som sa´t han va´t", kanske någon då tänkte. Men Josefsson visade sig, överhuvud taget, vara kritisk mot mycket i dagens journalistik. Som t ex kvällspressens jakt på enskilda, hårt drabbade, personer.
- Hur unga journalister kan åka ut till, och intervjua, en 13-årig flicka 18 timmar efter det att hon blivit våldtagen och hennes kompis mördats, det förstår jag bara inte. Eller de där journalisterna som ropade in genom brevlådan till pappan till den styckemördade killen i Halmstad.

Inget drev
Josefsson fick ett antal frågor från studenterna, där några verkade se honom som en representant för drevjournalistik. Men det avfärdade han helt.
- Jag har aldrig deltagit i något drev.
Och i den mån som drev förekommit har de nog också varit något, som har växt fram som en följd av den ena eller andra Josefsson-programmet.
Såsom valstugereportaget 2002, det som antagligen förstörde valet för moderaterna. Josefsson hade dock, som han försäkrade, inga avsikter att "komma åt borgarna". Han bara skildrade verkligheten, med dubbelmoralen i flyktingfrågorna.

Dold kamera
Detta är också ett av de mycket få tillfällen, då han använt dold kamera. En arbetsmetod han egentligen inte gillar - men som i vissa fall kan vara nödvändig.
- Tanken är då, att inte bara ställa uppgift mot uppgift. Utan att komma längre.
En manlig student trodde nog att fakta som läggs fram i Uppdrag granskning i och för sig stämmer. Men han kunde ha en känsla av att andra fakta, viktiga sådana, avsiktligt kunde hållas tillbaka.
Josefsson medgav, att här finns ett problem.
- Visst är det lätt hänt att information, som skulle behövts, trängs undan. Sådant måste vi se upp med.

Kan bli "pantade"
- Om det är så att du inte tror på oss, då har vi ett problem. Vi kan då bara försöka övertyga dig om, att vi verkligen är trovärdiga. Förlorar vi folks förtroende är vi pantade. Så enkelt är det.
Ett problem kan mycket väl också vara, att så många av de granskande journalisterna är "medelålders vita män". Ur detta uppstår en viss kultur som av andra kan upplevas som t ex "grabbighet".
En kvinnlig student berömde det första Uppdrag granskning-programmet om Louise, vars fall socialförvaltningen i Vetlanda missade så grovt. Men det andra programmet tyckte hon var onödigt.
- Du ställde samma fråga 20 gånger men fick inget svar. Det blev förstås en viss dramaturgi, men vad var det för mening med det? Det var som om materialet inte räckte till för ett helt program.

Ett icke-svar
Josefsson var här ödmjuk och erkände utan vidare frågeställarens rätt att inte gilla programmet. Även om han själv hade en annan uppfattning om det:
- Också ett icke-svar på den här frågan är ju ett svar. Om de ansvariga efter ett halvår inte har något svar på frågan om varför de begick de här felen, då är det något som ska lyftas fram.
Beröm i stil med att han är en så skicklig och känd journalist slog han ifrån sig. Känd, ja kanske det. Men lika mycket ökänd. Och impopulär bland många, efter att i så hög grad ha tillämpat "den brända jordens journalistik".
- Och det är verkligen inga fördelar alls med, att folk blir uppskrämda vart jag än kommer.

Blev uppskrämd
Så t ex berättade han om, hur han gått in och "lånat" en toalett på ett Göteborgsfik. Och då hörde personalen oroligt surra därutanför, om toaletten var städad eller ej. När han så kom ut igen undrade innehavaren uppskrämt, om han haft kameran med sig...
- Då tänkte jag att herregud, det här går ju bara inte att fortsätta med. Jag är ju så till den grad förknippad med att granska.
Särskilt imponerad av gängse journalistik verkar han alltså inte vara. Fast det innebär inte, att alla ska hålla på så som han själv gör.
- Nej, det är inte grejen. Men det skulle behövas fler, som sticker ut.

Information till våra läsare

Granskaren