Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Gnistrande trumpet i De Geer-hallen

Norrköping2008-04-04 03:00
n Tvära kast rådde under torsdagskvällens konsert med SON där de musikaliskt oväntade vändningarna inte kunde lämna någon i publiken oberörd. Trots att kvällens musik innehöll ordentligt med variation var det på ett snyggt sätt, som närmast kan beskrivas som en snabbresumé av den klassiska musikhistorien från början av 1800-talet fram till dagens datum, ljudbilden vävdes samman till en behaglig musikalisk upplevelse. Felix Mendelssohns "Hebriderna" fick stå för den tidigare delen av historieresan, en komposition där väldisponerad behandling av stråkklangen vackert bearbetas fram till en musikalisk illustration, där kvällens dirigent Stefan Solyom skickligt och övertygande ledde orkestern mellan djup tyngd och spröda, skira toner. Även i Igor Stravinskys balett "Jeu de Cartes" (vilken stod för mellanperioden i vår musikaliska resa) bjöd Solynom smakfullt på verkets alla ingredienser där tredje satsens valstakt bäst retade smaklökarna. Gott!Om vi nu återvänder till de tvära kast som nämndes i början fick kvällens solist, norske trumpetaren Ole Edvard Antonsen, visa prov på sin skicklighet både som instrumentalist och underhållare i överraskningsverket "The Poem" av svenska kompositören Fredrik Högberg (verket får representera de mer nutida klangerna i resan). Det var ett verk fyllt med humor och oväntade utflykter där pingisbollar, vissling, handklapp a la rockkonsert, trolleri samt en rad andra oväntade upptåg utgjorde en viktig del. Antonsen spelade de längre trumpetinsatserna mellan "överraskningseffekterna" på ett ypperligt vis, men tyvärr fick de en känsla av transportkaraktär, vilket förtog helheten i ett annars väl komponerat och väl genomfört verk av stor underhållningsgrad. Det var dock spännande av Högberg att utnyttja symfoniorkesterns potential på fler sätt än det traditionella och vill man höra (och se) "klassisk" musik i ny tappning, testa då kombinationen Högberg/Antonsen.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om